Det var nu otroligt nog hela sju år sedan jag uppdaterade min biografi här på sidan. En hel del har hänt sedan dess och jag ska därför försöka göra en liten uppdatering till nutid d.v.s. april 2011. En nutid som försvinnande fort också kommer bli dåtid men betydligt mer aktuellt än 2004 :-) .

En av de största skillnaderna mot 2004 är att jag sedan 2007 lever helt öppet med min transpersonlighet. År 2004 definierade jag mig bäst som transvestit, vilket bara är en, av en mängd termer som finns för olika könsöverskridare. Idag kallar jag mig hellre transperson som är ett samlingsbegrepp för alla varianter av könsöverskridare. Anledningen var att jag efter några år insåg att det inte var så viktigt att identifiera sig som det ena eller andra. Jag kom fram till att jag är jag och jag är någon form av transperson.

För allmänheten spelade det ändå ingen roll om jag definierade mig som transvestit, transsexuell, drag queen eller något annat, för dem var vi ändå samma sak oavsett hur mycket vi själva tyckte att grupperna skiljde sig åt. Inom varje term för könsöverskridare finns ett brett spektra av personer. En del svävar i gränslandet till en annan term för könsöverskridare. Detta gör att åsikterna om hur man definierar en viss term varierar även inom de olika grupperna. Om det kan vara förvirrande nog för oss som är transpersoner, så är det inget emot hur förvirrande det måste vara för folk i allmänhet.

Som om inte detta vore nog så är vi transpersoner liksom övriga människor föränderliga. Alla människor försöker hitta en samhörighet med andra som man kan identifiera sig med. Det kanske fungerar ett tag eller för hela livet för somliga, men för många ändras ens åsikter, värderingar och intressen med åren. Vänner kommer och vänner går, alla människor är olika.

Fortsättning på den nya biografin kommer under tiden kan ni läsa hur jag såg på det hela för 7 år sedan.

 

 

Skrivet 2 april 2004
Biografi. Vem är då jag?. Jo jag är en helt vanlig kille i mina bästa år. Närmar mig i skrivande stund 30 år med stormsteg. Jobbar på en mansdominerad arbetsplats och är oerhört sportintresserad. Jag är heterosexuell till min läggning som de allra flesta andra ”vanliga” killar och transvestiter. Egentligen är väl min sexuella läggning ointressant i sammanhanget, men jag känner ändå att jag på grund av allmänhetens okunskap måste klargöra det direkt. Personligen bryr jag mig inte om vad folk gör i sängen, det är ju vars och ens ensak och gör dem inte till en bättre eller sämre människa.
Det som skiljer mig från de flesta andra ”vanliga” killar, är att jag är transvestit (mer om transvetism finns att läsa här).
Folk frågar ju inte en person som hoppar fallskärm eller håller på med brottning om vederbörande är bög och de borde alltså lika lite koppla transvestism till homosexualitet.
Visst finns det transvestiter som är homosexuella men det finns även fallskärmshoppare och brottare som är det. Kommer redogöra mer för vad transvestism är på övriga sidor och följ gärna länken ovan för kort info.


Så länge jag kan minnas har jag alltid fascinerats av och beundrat det kvinnliga.
På skolavslutningar under skoltiden kunde jag känna mig lite avundsjuk på tjejerna som fick ha vackra klänningar på sig, medan vi killar alltid i princip såg likadana ut.
Samtidigt var jag på något sätt redan i mycket tidig ålder på det klara med att killar kunde klä sig på ett vis och tjejer på ett annat. Som kille skulle man helt enkelt inte klä sig i kvinnokläder om man inte ville göra sig till åtlöje. Detta synsätt måste jag på egen hand ha skaffat mig genom vad jag sett ute i samhället. Hemma fick jag inte intrycket av att jag inte fick prova om jag ville, men jag var ändå oftast för rädd att fråga. Det kändes pinsamt och fel i mitt huvud att ens tänka så jag var ju kille. Därför blev det många år av smygprovande av mammas kläder i garderoben. Något hon aldrig har lagt märke till har hon senare berättat.
Sommaren 2001 började jag så smått acceptera mig själv som transvestit. Det var då jag beställde mitt första paket med damkläder, tog kontakt med andra transvestiter för första gången mm. Från att i drygt 26 år av mitt liv till varje pris försökt undvika att avslöja min läggning för någon, kunde jag helt plötsligt sitta och prata varje dag med likasinnade på Internet. Jag började helt plötsligt tro att det faktiskt var möjligt att gå ut som transvestit. De största barriärerna släppte i dec samma år då jag beslutade mig för att åka på en transträff med julbord i den lilla staden Överlida. Efter detta har jag nog nästan varit ute på minst en sak i min kvinnliga skepnad varje vecka.

 


För varje gång jag gjorde något nytt insåg jag att det faktiskt går att göra nästan allt även i sin kvinnliga skepnad. Allt som i drygt 26 år av mitt liv varit rena utopier, var helt plötsligt möjligt.
Utmaningarna avlöste varandra från att gå ut på klubb på natten till att gå ut och shoppa på dagtid.
Mindre än ett år efter första gången ute som tjej åkte jag och tre nyfunna kompisar på transträff till Österrikiska huvudstaden Wien. Det var en häftig känsla att gå genom passkontrollerna som tjej och visa upp sitt manliga pass.
Efter den resan har det även blivit ytterligare två utlandsresor båda gångerna till London.
Vilket innebar besök på de flesta kända transvänliga klubbarna och besök vid de kändaste sevärdheterna. Senaste Londonresan passade vi även på att åka en tur ut till det mytomspunna Stonehenge. Kanske var vi de första transvestiterna där.
Mer utförliga referat från mina utflykter i kvinnlig skepnad hittar ni i dagboken och bilder från de samma finns i galleriet.

 


Den 21 Maj 2003 deltog jag i inspelningen av en mycket seriös dokumentär om transvestism tillsammans med tre andra Transvestiter. Jag valde dock att hålla en låg profil då jag inte kände mig redo att bli offentlig. Jag säger därför inget i den utan finns enbart med på bild lite då och då. Moa som är en av dem som pratar mest i dokumentären hade jag glädjen av att få hjälpa ut ur garderoben. Det gick i raketfart för henne och hon valde alltså kort därefter att bli en av sveriges än så länge ganska få helt öppna transvestiter. Även Sara Lund som var ganska känd i södra sverige sedan tidigare valde att gå ut öppet i tv. I slutet av September 2003 visades Fråga Olle dokumentären ”transvestit – så funkar det” i kanal 5 och troligen är det den bästa dokumentären om transvestism som gjorts i sverige.
Tala inför folk har aldrig varit lätt för mig men transvestismen har även utvecklat mig på detta område. På Stockholm Pride festivalen 2003 blev jag tillfrågad att delta i ett seminarium ”transpersoner berättar” något som jag först tackade nej till men ångrade mig 5 min innan och ställde upp. I seminariet fanns en Transexuell MTF (male to female = man till kvinna), en ts FTM (kvinna till man) samt en transvestit FTM och så jag alltså en transvestit MTF. Jag fick mycket god respons för det jag sa på seminariet och jag är verkligen glad att jag vågade ställa upp till slut.
Under år 2002 och 2003 fick jag även möjlighet att fira nyår som tjej med några numera mycket goda vänner. Jag fick även möjlighet att förverkliga en dröm jag hade om att få spela tennis som tjej under år 2003.
2003 blev också året då mina allra närmaste ”vanliga” vänner fick veta att jag var transvestit så idag lever jag ganska öppet med det men har ändå inte känt att jag vill gå ut helt i offentligheten med det ännu.
Jag vill också passa på att tacka mina föräldrar och numera vetandes vänner för att ni klarade av vetskapen och fortfarande är mina vänner. Ni insåg att det inte är något märkvärdigt med detta utan att jag är samma person som ni alltid känt.