fredag, februari 8th, 2013

Ja det tar en stund mellan inläggen här numera. Jag upptäckte nyss att jag tydligen inte har lagt in ett endaste inlägg sen augusti 2011 då jag tillsammans med ett par transkompisar besökte kanarieöarna. Jag har nog faktiskt inte varit utomlands sedan dess men för ett par veckor sedan fick jag en förfrågan från en släkting som diagnosticerats för bröstcancer om jag på en veckas varsel kunde tänka mig att hänga med henne till ön Fuerte Ventura. Min släkting älskar att resa och insåg att om hon inte kom iväg nu kanske det skulle dröja länge innan hon orkade resa igen. En kämpig cellgiftsbehandlings början väntade bara två dagar efter vår hemkomst. Lite sol och värme skulle kanske vara receptet för att få lite positiv energi att ta sig igenom behandlingen.
Det ville jag naturligtvis ställa upp på och lyckades få ledigt från jobbet. En vecka senare snurrade vi runt bland parkeringshusen på Landvetter. Efter många om och men lyckades vi hitta en plats i ett av parkeringshusen men jösses vad dåligt skyltat det var, särskilt om man är ovan att överhuvudtaget parkera i parkeringshus. När vi till slut kom in genom bommarna fick man ju inget kvitto ens, så vi fattade inte om vi hade någon giltig biljett. Det fanns ingen tid över att försöka ta reda på mer om detta men en snabb fråga till en dam som precis parkerat bekräftade att man tydligen betalade genom att sätta i kortet igen när man skulle köra tillbaka ut genom grindarna.
Från att ha varit ute i god tid blev det nu som det brukar när man reser lite stressigt men vi kom på planet och kunde pusta ut.

Min släkting är väl medveten om min kvinnliga sida och jag funderade aldrig över att åka som något annat än Lindali. Den här gången hade jag faktiskt inte ett enda manligt plagg med mig trots att solsemester väntade. Med tanke på att jag är sminkad i passet och numera väldigt androgyn även i min manliga skepnad så känns det nästan lättare.
Det här blev min första charterresa på mycket länge och det kändes riktigt skönt. I planet blev vi placerade tillsammans med en trevlig dam som vi beslutade att sammanstråla med lite senare under resan.

När vi landade väntade en buss som skulle ta oss till hotellet. Ungefär 40 minuter senare checkade vi reströtta in på vårt hotell.
Vårt hotell var ett lägenhetshotell där vi hade det mesta vi kunde behöva inklusive en balkong med utsikt mot havet.
Platsen vi hade kommit till var verkligen ett turistställe som var sammanlänkad med en liten by med omkring 100 invånare, men där turistbyn med massor av idrottsanläggningar och pooler var större än själva byn. En riktig turistfälle kanske somliga skulle säga men också ett fantastiskt ställe för avslappning med sol och bad eller idrottslig aktivitet om man nu ville det.
Första kvällen hade researrangören en rundvandring i området där vi kunde bekanta oss med stället och ställa frågor. Jag fick bland annat reda på att man kunde anmäla sig till en tennisturnering några dagar längre fram, vilket jag tyckte lät intressant.
Dagen därpå var det onsdag och vi beslutade oss för att vandra till själva byn som låg på motsatta sidan av där vi bodde. Då det var ebb på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen kunde man välja att ta sig dit genom att gå längs stranden men väntade man till kvällen var det bara en väg över bergen som ledde dit. I byn mötte vi först en mexikansk konstnär som satt och skulpterade jungfru Maria i sanden. Lite längre fram mötte vi en trevlig kioskägare som bodde i byn och som vi försökte kommunicera med på knagglig spanska. på vägen tillbaka mötte vi ett äldre par som satt utanför sitt hus och njöt av solen. De frågade om vi ville komma in på en kopp kaffe, vilket vi tackade ja till. Även här var det kommunikation på spanska som gällde och min släkting behärskar det språket lite bättre än mig så jag försökte mest hänga med i vad som sades. En liten komisk detalj men samtidigt gott bevis för min passerbarhet var när mannen hade gått för att sätta på kaffet och frun i huset frågade om jag var gravid. Kanske en påminnelse om att det är dags att träna magen och äta lite nyttigare men det var ju knappast en fråga hon skulle ha frågat om hon hade förstått min biologiska könstillhörighet. Kort därefter kom mannen in med kaffet och efter en stund frågade även han samma sak. jag svarade även nu att jag inte var med barn men kanske behövde träna lite.
Hungriga fortsatte vi sedan till en restaurang i närheten. Min släkting beställde in dagens fisk och själv beställde jag vad jag trodde var grillad svärdfisk. Döm om min förvåning när servitrisen kom in med en tallrik med tunna vita skivor av rå fisk. Det visade sig vara en specialitet just där som kallades Gapaccio. Det hela såg inte speciellt mättsamt eller gott ut men hungrig som jag var provade jag och åt upp den något ättikssmakande delikatessen. Det är ju inget som jag skulle beställa igen men nu har jag i alla fall provat det.
Eftermiddagen passade vi på att sola lite vid poolen.
På torsdagen blev det en riktigt härlig dag vid poolen i lugn och ro.
På fredagen deltog jag i en liten tennisturnering, Jag hade ingen aning om hur kvaliteten skulle vara eller hur själva turneringen skulle gå till. Jag hade i alla fall packat med mig en tennisklänning och ett par tennisskor som jag tog på mig och begav mig till tennisbanorna. Där blev vi nog ungefär 12 personer av skiftande ålder kön och nationalitet. Det beslutades att vi skulle spela dubblar där den ansvarige delade upp oss i par som skulle spela matcher på 35 minuter och där det handlade om att ta flest game. Gamen räknades sedan samman från 3 dubbelmatcher och den som hade mest game stod som vinnare. Då inte alla spelade med alla blev det förstås inte helt rättvist men det var ändå väldigt roligt. Själv blev jag först ihoplottad med en norrman som var ganska bra och trots en dålig start lyckades vi vinna. I andra matchen spelade jag tillsammans med en äldre dansk som var riktigt skaplig och vi vann vår match med 8-0. I den sista matchen fick jag spela med en belgare som förmodligen var klart sämst av dom som var med men lyckades ändå ta 3 game. Med det blev jag 3a i turneringen. Resten av dagen var det skönt att slappa vid poolen. Nu hade jag oturen att låsannordningen i min bikiniöverdel sprack. Inte så bra med tanke på att jag hade fickor till bröstproteserna i den, så det var ju inte bara att köpa en ny bikini. Som tur var hade jag med mig en baddräkt också.
På lördagen hyrde vi en bil och åkte runt ungefär 16 mil på ön. Vi tog oss bland annat över till andra sidan ön där man liksom på de andra kanarieöarna kommer upp på vägar med branta stup på ena sidan. Vi tog ett stopp i byn Ajuy med sina vackra klippor och grottor. Där fanns också en restaurang som vi läst skulle ha spaniens godaste Paella och den visade sig vara riktigt god. Innan vädret plötsligt blev sämre han vi stanna till vid ett utsiktsställe där vi via skyltar såg att den afrikanska borstekorren skulle finnas. Efter ett tag kom det fram massor av dem längs bergväggarna och de lät sig villigt fotograferas. Det började sedan regna ganska kraftigt och tyvärr blev det väldigt dimmigt vilket förstörde utsikten men det blev en riktigt trevlig och äventyrlig dag. På vägen hem stannade vi till i en liten större stad där jag hittade hyskor att sy fast i min bikinidel istället för det plastlås som tidigare suttit där.

På söndagen åkte vi med en buss ner till en djurpark som hette ”Oasis park”, där mötte vi också upp vår nya bekantskap från flyget. Djurparken var riktigt sevärd med över 200 djurarter och en papegojshow men framförallt en rovfågelshow som var riktigt imponerande. Det blev en heldag i trevligt sällskap.

Det var egentligen inte förrän den sista dagen av resan som jag överhuvudtaget reflekterade över mitt transande. Solande och badande i bikini var ju inget problem och jag tänkte inte på om någon ens reagerade på mig men när vi nu funderade på att besöka ett badhus med spa och tre olika sorters bastu, blev jag ju tvungen att fråga hur det verkade med omklädningsrummen och om jag kanske kunde byta om i något annat utrymme med tanke på att det inte kändes speciellt bra att byta om hos herrarnas iförd klänning till baddräkt och av hänsyn till kvinnorna inte heller helt bra att byta om där. Kvinnan som tog betalt såg det dock inte som något problem eftersom ingen annan var där just då och gav mig därför liksom min släkting en nyckel till skåpen hos damernas. Jag skyndade mig att byta om och gick ut till den gigantiska Jacuzzin. Det fanns sedan vanlig bastu, infraröd bastu och turkisk ångbastu. Den sista var en riktig höjdare när de väl fick igång den. Oerhört fräscht och man andades in en smak,doft av eucalyptus. Vi var där ganska länge och ett äldre par och en yngre tjej kom sedan in. Tjejen satt ogenerat topless i bastun men när vi skulle byta om kom hon in i omklädningsrummet strax efter oss och backade snart ut igen när hon såg mig där. Jag skyndade mig att byta om för att undvika obehag för någon.
Dagen därpå var resdagen hem och vi blev nu något förvånade när vi förstod att bagagevikten var 20 kg inklusive handbagage på 5 kg (som jag var helt övertygad om var exklusive). På resan ner hade de inte ens vägt handbagaget som jag hade ungefär 5 kg av plus 17 kg i resväskan. på hemvägan vägde min resväska över 20kg och min släktings resväska ännu lite mer. Hon hade bland annat köpt några kilo havssalt på ett saltmuseum som tyngde väskan. Vid incheckningen beslutade jag mig för att betala övervikten för mitt handbagage om det blev nödvändigt men min släkting fick idén att ta på sig täckjackan och läggaett kilo salt i varje ficka. Framför oss i kön stod ett par som nu fick betalaför sin övervikt de hade liksom jag tolkat reglerna som 20 kg + 5 kg handbagage och ingen hade heller vägd deras handbagage. MEn då de efter protester fick gå och betala för sitt extrabagage vinkades vi vidare till en annan kassa. Där frågade jag ärligt om de ville väga min väska men hon skakade bara på huvudet och jag slapp betala ett öre. När vi sedan gick mot röntgenapparaterna i tullen hade min släkting tagit av sig sin jacka med saltet i fickorna och lagt i scanningen för bagageväskorna. Tullarna reagerade och frågade vad det var. Man kan ju lätt tänka sig att de kanske misstänkte att det kunde vara något annat vitt pulver än salt i påsarna :-) . Vi kom dock på planet till slut och kunde påbörja resan tillbaka mot kalla sverige igen.
Reströtta kom vi hem och när jag skulle låsa upp bilen i parkeringshuset, reagerade den inte alls. inte ett ljud hördes heller när jag satte i nyckeln i låset. Batteriet hade tagit helt slut av en vecka i kylan men problemet avhjälptes på en halvtimme då jag ringde min vägassistansförsäkring som nu kom väl till pass för att användas.
En mycket lyckad resa var över och jag hoppas att min släkting fick mycket positiv energi att övervinna sin sjukdom.