Igår var det dags för en av min lilla stads stora händelser. Det var Cruisin i stan, vilket brukar locka man ur huse. Raggarkulturen i staden där jag bor är säkert också bland de största i Sverige. Själv har jag aldrig varit mycket för amerikanska bilar eller det fylleslag som ofta följer i dess fotspår. Det brukar därför oftast sluta med att jag håller mig inne och ställer in bilen i garaget för att slippa riskera punktering orsakat av alla glasflaskor som slängs och krossas mot gatorna. I år var det ett helt fantastiskt väder med sommarvärme. Med de senaste årens dåliga sommrar i åtanke kände jag verkligen för att ta vara på det vackra vädret. För första gången under de två åren jag varit helt öppen som transperson, kände jag verkligen för en heldag som Lindali i min egen stad. Det var ju långt ifrån första gången jag var ute i min egen stad men de gånger jag gjort det har det oftast varit del i att åka någon annanstans för ett speciellt syfte. Nu kände jag bara för en dag som Lindali i det härliga vädret. Äntligen kände jag att jag visste vilka av mina bekanta ytliga som nära, som verkligen kände till min andra sida. Två år som öppen har det alltså tagit för att det skulle kännas naturligt att göra en sån sak. En stor begränsning har varit att folk som känner mig troligtvis mestadels av hänsyn, inte har velat fråga mig någonting om det. Samtidigt som jag varit lite orolig att föra det på tal eftersom jag inte varit säker på om de verkligen visste. Sen har vi ju naturligtvis också kategorin som inte bryr sig och inget vill veta. För mig är det omöjligt att veta vilken kategori en person är och jag vill ju inte pracka på någon som inte är intresserad en massa information. Det är helt enkelt en svår balansgång från dels transpersonen själv och dels omgivningen. En slags både bra och dålig hänsyn från båda sidor skulle man kunna säga.

Hur som helst började jag dagen med att fixa till mig och åka hem till mina föräldrar för att äta. Tidigt på eftermiddagen var det ankrace i ån och uppträde på torget. Jag åkte därför tillbaka in till staden och gick en lång runda i solskenet för att kika på det som skedde. Det var gott om glada människor i staden och jag hälsade på ett par arbetskamrater. En rätt skön känsla att bara kunna vara och uppföra sig som vanligt utan att vara hemlig som jag ju var för bara några år sedan. Tyvärr hittade jag ingen att fika med utan fick sätta mig tillrätta själv och titta på folk istället. Jag kom på att jag behövde lite mat till kvällen och gled in på Konsum för tredje gången på mindre än en vecka. I kassan satt ett av syskonen jag känner där. Alltid lika kul att få visa sitt andra jag för folk man känner till. Sedan gick jag hem och lämnade av mina inköp och tog med mig kameran ut för att fotografera lite.

Jag började med en liten promenad till min moster. De satt i trädgården och fikade så det blev en stunds trevligt fikande innan jag fortsatte in mot centrum igen. Nu var det sent på eftermiddagen så cruisingen hade börjat ta fart och det hade kommit ut mycket folk längs vägarna. Jag gick vidare mot det fina fiket vid ån. I det fina ljuset som var tänkte jag att det kunde bli fina bilder vid de små fallen i ån. Jag återvände in mot staden och fotograferade bilarna och folket längs vägarna. Längs vägen mötte jag en annan tjej från samhället där jag är uppväxt. Det är väl knappt så vi hälsar i vanliga fall men nu hälsade vi. Så man kan väl anta att hon hade sett mig på hemsidan.

Jag gick hem igen innan det började skymma. Det lät som det var en ganska lugn kväll utanför. En riktigt trevlig dag helt enkelt.

I början av året fick jag en förfrågan om jag ville vara med på en modeuppvisning i Båstad. Den skulle gå av stapeln onsdagen den 29:e april. Alltså samma vecka som den årliga transträffen i Båstad. Det skulle bli tolv MTF (male to female) transor och 12 riktiga tjejer. Två transor och två riktiga tjejer per butik. Det lät spännande men det dröjde tills två veckor innan spektaklet tills jag kunde ge besked att jag kunde medverka. På söndagskvällen fick jag också en fråga om jag ville bli filmad för en dokumentär när jag spelar tennis. Det lät naturligtvis också roligt men jag visste inte riktigt hur jag skulle hinna med allt på bara två dagar. Fokuset låg ju ändå på provande och träning inför modevisningen.

På tisdagen kom jag iväg lite senare än vad jag hade räknat med. Att packa är verkligen inte min starka sida. det tar alltid mycket längre tid än vad jag räknar med. Någon större packning var det ändå inte tal om den här gången. När jag förr om åren varit i Båstad packade jag ner en hel resväska sprängfylld med kläder, nu räckte det med ett ombyte. Däremot visste jag ju ingenting om vad för typ av kläder jag skulle få visa. Jag tog därför med mig nästan alla skor jag har för att vara på den säkra sidan. Innan jag åkte iväg gick jag in på konsum för att köpa lite färdkost. I kassan satt en tjej som växt upp i samma samhälle som jag. Hon kände inte igen mig förrän jag frågade om hon gjorde det.

Efter drygt tre timmar i bilen närmade jag mig så äntligen Båstad. Det var bestämt att jag skulle åka direkt till affären ”Hippus”, för att prova ut kläder till modevisningen. Det enda jag hade hört var att det var en butik som vände sig till ungdomar. Jag var dessutom den siste att prova ut kläder för dem. Jag var lite orolig för att det inte skulle vara min typ av butik och att jag skulle få ta det som blivit över när de andra valt ut det bästa.

Jag gick in i butiken och möttes av två glada och trevliga tjejer. Det visade sig att det var en butik helt i min smak och att det jag tyckte verkade snyggast i butiken fortfarande inte var taget av någon annan modell. Varje modell skulle ha tre ombyten. Efter ett par timmar gick jag nöjd ut från butiken och letade upp mina vänner och klubben där showen skulle vara och där jag skulle bo. Vi tränade lite på att gå på catwalken under ledning av en drag queen med full kontroll. Det hela kändes ändå lite ostrukturerat med tanke på att showen skulle vara redan dagen därpå. På kvällen åkte vi iväg ett gäng för att äta på en restaurang. Det märktes att jag inte hade varit på Båstadsträffarna på ett par år för det var gott om transor jag inte kände igen.

På onsdagsmorgonen bestämde vi att tennis filmningen skulle bli klockan två. Klockan fem skulle vi samlas inför modeshowen som skulle börja klockan sju. Filmningen skulle bara ta en kvart så man skulle väl inte hinna bli så svettig tänkte jag. Det visade sig bli nästan en hel timmes tennis i solgasset, men det var riktigt roligt. Michaela som jag spelade med hade dessutom höjt sin kapacitet en hel del sedan sist. Det blev nog en hel del bra bollar som de kan använda till dokumentären om de vill. Tanken var vad jag kunde förstå att det skulle användas en sekvens från tennisen i vinjetten till dokumentären.

Jag blev både hungrig och svettig av tennisen så på vägen till klubben köpte jag äkta modellmat i form av hamburgare och strips. Sedan blev det en härlig dusch och lite jäktande för att hinna sminka om mig. När jag kom ner till catwalken hade det hänt en hel del. Stolar till publiken var framtagna och en röd matta hade rullats ut på själva catwalken. Vägen vi skulle gå hade också ändrats från dagen innan. Vi var nog alla lite osäkra på hur vi skulle gå, men kom fram till att det viktiga var att kolla på personen framför och börja gå när hon gjorde det.

Vi fyra som gick för ”Hippus” hade turen att få gå in sist av affärerna. Det var nervöst men också lite häftigt. Ungefär 200 personer satt i publiken och applåderade när vi kom in. Ingen råkade ut för några större missöden och det kändes som visningen blev en succé.

På torsdagsmorgonen åkte jag tillbaka till ”hippus” för att handla lite. Modellerna fick nämligen bra rabatt i respektive butiker. Det verkade också som de var nöjda med visningen. Förhoppningsvis hamnade jag på några bilder så man kan se hur det såg ut.

Som transperson och MTF (man till kvinna), upplever jag att det är väldigt få kvinnor som skulle kunna tänka sig en relation med en transvestit. För de flesta som redan har en relation brukar ändå kärleken övervinna problemet, om inte genast så efter en tid. För oss som är singlar är det relativt lätt att få väninnor men det blir ytterst sällan till en relation. Min egen teori är att man som transperson tycker så mycket om det kvinnliga att man attraheras av väldigt feminina kvinnor. Alltså den kategori kvinnor som oftast enbart attraheras av väldigt maskulina män. Här har vi alltså en till synes hopplös ekvation.

I den senaste frågan ville jag därför undersöka om de flesta transpersoner tänker som jag, eller om man kanske istället tycker det skulle vara idealiskt att träffa en transperson åt motsatt håll. Länge var det mycket jämt mellan dessa alternativ. Ett tag dominerade min tro på att vi MTF enbart kunde tänka oss en relation med en väldigt feminin kvinna. Slutligen blev det ändå en ganska stor majoritet av er som ansåg att en relation med en transperson av motsatt kön vore idealiskt. Hela 53% av er som röstade tyckte det medans 32 % hade samma känsla som jag.

Det var också intressant att se vad ni andra, som inte är transpersoner tänkte om en relation med en transperson. Tyvärr var det väldigt få som svarade och för att få ut något av frågan borde jag kanske även haft alternativen, hur många som inte skulle kunna tänka sig en relation med en transa. Det var alla fall 4 ”vanliga” män som svarade att de kunde tänka sig det. Upptäckte en brist i detta också, eftersom det inte framkommer om dessa män som varit inne med det menade en MTF eller FTM trans. 2 ”vanliga” kvinnor ansåg också att det skulle fungera.