lördag, maj 17th, 2008

Det fina vårvädret lockade mig att göra något som fortfarande fick mig att känna mig lite obekväm. Jag fick lust att gå ut som Lindali i min egen stad och njuta av solen och uträtta lite ärenden.  Första anhalten var banken för att ta ut lite pengar och därefter åkte jag vidare till biltvätten. Jag konstaterade att det inte var någon kö till tvätten och gick in på macken för att köpa en tvätt. Där var det däremot en ganska lång kö, men ingen jag kände. När jag hade stått där en liten stund hör jag plötsligt bakom mig. -Nämen hej, jag höll på att inte känna igen dig först. Jag vände mig om och fick se en av mina kusiner. Det var hans föräldrar jag hade visat mig för tidigare i år. Han hade ju visserligen fått reda på att jag hade en hemsida redan i december, men jag hade inte pratat med honom efter att han fick reda på min andra sida.  Det blev min tur i kön och min kusin sade åt mig att vänta utanför på honom för att prata mer.  När han kom ut menade han på att det var coolt och var väldigt positiv. Det kändes skönt att få visa sig för ytterligare en nära släkting och än en gång inse att det största hjärnspöket suttit hos mig själv.

När jag hade tvättat bilen fick jag lust att göra något annat och beslutade mig för att åka hem till min moster och hennes man. De har visat sig vara så okomplicerade och positiva till min andra sida att det verkligen kändes helt okej att bara åka dit som Lindali. När jag kom fram satt de i trädgården och gottade sig i värmen. Där satt jag kvar och fikade och pratade i ett par timmar. Kändes skönt att bara kunna vara bland sina nära och kära.