måndag, februari 18th, 2008

För inte så längesedan lärde jag känna ett trevligt par i Skogaholm. Vi hade gemensamma bekanta från vilka jag hört deras namn nämnas. Jag blev lite nyfiken på dem eftersom de verkade ha stora erfarenheter innom smink och fotografering. I höstas föreslog jag för en gemensam bekant, att vi skulle åka dit och hälsa på. Snart satt vi i bilen på väg djupt in i skogen till Skogaholms Herrgård. På den korta tid jag var där lärde jag känna Jajja och Eva två mycket sympatiska människor. Jag förstod snart att Jajja och Eva hade stor erfarenhet i sina yrken och jag blev därför nyfiken på att anlita dom för att få riktigt bra bilder på mitt kvinnliga jag. När jag började våga mig ut som transa och insåg att jag kunde göra det på ett trovärdigt vis, fick jag för mig att någon fotograf skulle tycka att det vore extra intressant. Det vill säga att fotografera en transa som mig och med kamerans hjälp verkligen försöka få fram dom kvinnliga bitarna. Försöka få fram en bild där ingen kunde ana att det egentligen är en man på bilden. Jag började inse att det fanns en del fotografer som tyckte det var intressant att fotografera transor, men de flesta verkade mest intresserade av det konstnärliga i bilderna (alltså att det tydligt skulle synas att personen var en transa). Det kändes lite tråkigt att när man äntligen visste att man var bra på någonting så var det inte intressant. Så att ha goda förutsättningar för att bli trovärdig som det andra könet behöver inte enbart vara positivt i alla lägen.

Det unika med Jajja och Eva är kombinationen av en duktig maskör och en proffesionell fotograf på samma ställe. Evas erfarenhet som maskör på SVT och bakom teaterscenen är naturligtvis guld värd för en transvestit. Jajjas kunskap och erfarenhet som fotograf är kryddan på moset för att kunna få fram det jag vill få ut av en fotografering.

Den gångna helgen var det så dags att få agera supermodell för en helg. På fredagsförmiddagen ställde jag in min GPS på skogaholm och åkte iväg. Jag började som tur var ana oråd när GPSen ville att jag skulle svänga rakt ut i skogen på massa småvägar och ställde därför om den på Hallsberg. Därifrån sammanstämde sedan GPSen med den vägbeskrivning jag fått. Förmodligen hade jag fått åkt i en evighet på en dålig grusväg om jag litat helt på GPSen. Lite försenad kom jag så fram och fick hjälp med mitt bagage som bestod av halva garderoben av finkläder, 12 peruker och samtliga skor.

Vi började lite lätt med en provsminkning och provfotografering. Jag blev något överraskad när Eva valde en peruk som jag endast använt vid ett fåtal tillfällen. Peruken blev som en helt annan i Evas händer och jag var förvånad över hur bra den såg ut på mig när hon var klar. Hon tipsade också om hur jag med skuggornas hjälp kunde få mitt ansikte att se ännu mer feminint ut. Vid provfotograferingen blev jag varse hur viktigt det är med rätt ljusinställningar för att få önskat resultat på bilderna. Vi diskuterade också lite mer om vad jag ville få ut av fotograferingen och om jag hade några särskilda önskemål. Tidigare hade jag nämnt att det skulle vara roligt att bli uppstylad som brud i någon snygg brudklänning. Eva hade därför lyckats få tag i en fin brudklänning som visade passa mig perfekt.

På lördagen blev det hårt jobb hela dagen för oss alla. Jag hade ju visserligen förmånen att få bli den ompysslade men det blev mycket kläd och perukbyten. När jag kom upp i sminkrummet på morgonen hade Eva fixat ihop en fin brudfrisyr av en peruk som jag nog aldrig använt tidigare. Hon plockade dessutom fram en kort peruk som jag knappt en kom ihåg att jag hade. Av den trollade hon fram en fyllig lockig frisyr som visade sig funka alldeles utmärkt på bild. Själva poserandet framför kameran var otroligt roligt men också lite ansträngande för benen (stå still i högklackat är jobbigare än att gå). Så småningom var det dags för brudfotografierna. En dröm som jag tror att många transor har. Nu menar jag alltså inte att gifta sig som brud utan att få klä sig som en vacker brud och föreviga det på bild. En brud i brudklänning är bland det vackraste som finns. Det är därför kanske det mest kvinnliga man kan göra. Även om jag skulle hitta kvinnan i mitt liv känns det inte som att jag måste gifta mig. Om det däremot skulle bli tal om det vet jag inte om jag skulle vilja stå där som den svartklädda pingvinen. Jag skulle nog helt klart vilja se ut som jag gjorde framför kameran den här lördagen i Skogaholm. Varför ska rätten att vara vacker på ett bröllop enbart finnas hos kvinnan. Vem vet kanske går det att hitta en kvinna som skulle acceptera att gifta sig klädda som två brudar istället för en. Chansen är nog ganska liten men giftermålet i sig är nog mer vackert än ett måste för mig. Det var i alla fall en fantastisk upplevelse att verkligen få stå framför kameran som en vacker brud.

Det blev inte mycket av mina egna kläder jag fotades i men det blev fantastiskt bra bilder som jag kommer lägga ut här på hemsidan när jag får dem.

Trots huvudvärk var det med ett stort leende på läpparna jag åkte hem på söndagseftermiddagen. Helgen innan hade jag fått reda på att min farbrors familj hade fått kännedom om min andra sida. Jag hade därför åkt dit och berättat samt visat bilder. Min farbrors familj var en av de få i släkten jag hade kvar att berätta för. Det gick som oftast väldigt bra och jag förstod att jag även skulle vara välkommen dit som Lindali någon gång. På hemvägen bestämde jag mig för att åka dit och visa mig eftersom jag ändå skulle till mina föräldrar i samhället där de bor.