söndag, december 31st, 2006

I slutet av december styrde jag som vanligt kosan åt Stockholm. Min kompis Lina skulle jobba även på självaste nyårsafton men jag beslutade mig ändå för att åka upp några dagar innan för att även hinna träffa lite andra vänner. Fredagen den 29e var därför vigd åt lite mellandags shopping med Nadja. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag bland myllret av folk men lyckades med bedriften att inte köpa särskilt mycket. På pendel tåget tillbaka till Linas hem satte sig ett par i dryga 50-års ålder på sätena bredvid mig. De frågade mig om de hade hoppat på rätt tåg och sedan samtalade vi lite smått om allt möjligt. I många fall där jag kommer i samspråk med ”vanligt” folk har jag tidigare nästan känt mig tvungen, att leda in samtalet på transvestism och förhöra mig om deras kunskaper om olika transpersoner. Den här kvällen hade jag inte alls lust utan ville bara vara och bli accepterad för den jag är. Naturligtvis hade jag berättat om de hade frågat mig, men inga sådana frågor dök upp. När jag kom fram till Lina skulle vi gemensamt ta oss vidare till en annan transa som bjudit oss på mat denna kväll. Det bjöds på skaldjursgryta och blev en mycket trevlig kväll. Samtalen vi hade cirkulerade mycket kring frågan om det är möjligt att få en ff tjej intresserad av något mer än vänskap med en transvestit eller annan transperson. Själv har jag starkt börjat tvivla på att det är möjligt. Möjligen skulle chansen vara större om jag skippade att raka mig och gick ut som Lindali, då skulle kanske en ff tjej kunna se mig som en möjlig partner. Det är i alla fall helt klart ingen fördel att vara passerbar som tjej när det gäller den här biten. Om man ser till de MTF-transvestiter som har partner är det ju inte direkt de mest trovärdiga som har framgång i att ragga som sitt andra jag. På nyårsafton var vi ett gäng transor som blivit bjudna hem till Lena. För tre av oss Lina, Linda och jag var det nu 5e året i rad som vi firade nyårsafton som tjejer tillsammans. När maten var avklarad kände vi oss laddade för att åka in till båten ”Patricia” och skåla in det nya året. Mina förväntningar på kvällen var små eftersom Patricia på söndagar normalt sett är en gay klubb dit nästan bara killar går. Jag har på slutet av året insett att jag verkligen saknar kärleken och att chansen att hitta den typ av tjej jag söker på ett gay-ställe är i det närmaste omöjligt. Känslan innan var ändå positiv jag tänkte ha kul med vänner jag uppskattar, hellre det än att stanna hemma och ha tråkigt. I efterhand är jag glad att jag beslutade mig för fira nyår i Stockholm även detta år. När vi kom in på båten kom vi snart i samspråk med två jättesöta tjejer som trotts att de vad jag kunde förstå var heterosexuella, hade börjat gå på gay ställen för att de trivdes där. Vi hade jättetrevligt och jag bytte telefonnummer med dom båda. Ännu en gång fick jag lite hopp, den äldre av tjejerna verkade klart intresserad av mig och vi beslutade oss för att ta en fika dagen efter, för att hon skulle få se mitt manliga alter ego. Jag har alltmer börjat inse hur viktigt det är att visa båda sidor tidigt för att det om möjligt ska finnas en chans, att någon tjej ska kunna bli intresserad på mer än ett vänskapligt plan. På grund av det myckna firandet blev det ingen möjlighet att träffas innan jag åkte hem, men jag kände mig ändå vid gott mod. Det kändes som jag fått två nya kvinnliga vänner och kanske hade jag hittat en möjlig kärlek på samma gång. På tåget hem ett par dagar senare fick jag ett sms från den äldre av tjejerna. Hon skrev att hon hade funderat lite och att eftersom hon bara sett mig som kvinna, såg hon mig lite som en väninna och undrade om det var fel. Jag svarade henne att det nog vore bättre att svara på det över telefon. Vi beslutade oss för att prata på vanlig telefon dagen efter men det sista jag skrev gjorde henne kanske rädd. Jag skrev att jag tyckte att hon skulle hålla alla möjligheter öppna. Dagen efter försökte jag ringa henne men hon svarade inte och jag försökte några dagar till utan resultat. På något vis hade jag alltså helt lyckats skrämma bort dem från mitt liv och jag insåg än en gång hur svårt det är att få en tjej intresserad av en transvestit speciellt när de inte sett den andra sidan av mig. Det tråkigaste är ändå att helt förlora kontakten med dem och förlora dem som vänner utan minsta förklaring. Frustrerande att inte få möjligheten att förklara vad jag menade, istället tolkade hon det säkert som att jag bara raggade och inte alls skulle uppskatta vänskap om det nu bara var det, det skulle leda till. Själva nyårsfirandet var mycket tack vare tjejerna det roligaste jag har haft och när jag på hemresedagen insåg att jag inte skulle få träffa henne som kille innan jag åkte hem, beslutade jag mig för att ta en shoppingtur i Haninge centrum. Mina naglar har länge varit långa men jag var oerhört sugen på att få dem fixade på salong, just en sådan salong fanns i centrum. Lite nervös gick jag fram för att förhöra mig om vad de kunde tänkas göra. Tyvärr kunde tjejen som kom för att hjälpa mig knappt ingen svenska. Det var helt omöjligt att förklara hur jag ville ha det, så med tanke på hur dyrt det är att bygga på naglar, valde jag därför att låta henne göra fransk manikyr på de naglar jag redan har. Snyggt blev det men inte riktigt som jag hade tänkt mig. Då jag lagt ut en del pengar på naglarna, kändes det som jag ville åka hela vägen hem ombytt, vilket jag också gjorde. Några dagar senare gick jag som mitt manliga jag, in på en thailändsk restaurang i staden där jag bor. När jag skulle betala ropar tjejen som äger stället till ”vilka fina naglar”. Lite skrämd att någon annan kan ha hört det sa jag lite tyst tack och gick sedan för att hämta mat. Kanske ska man bara försöka njuta av livet och uppskatta det som det är även om man aldrig tycks få uppleva besvarad kärlek. Jag är ju på något vis (som Charlotte Von Mahlsdorf skulle ha uttryckt det) min egen kvinna.