Arkiv för augusti, 2006

Känner mig lite utsatt på promenad ensam i natten


fredag, augusti 11th, 2006

Det är fredag och återigen dags för lite transande. Sportfåne som jag är ville jag gärna åka till Göteborg och titta på Friidrotts EM. Kompisen hade varit inne och tittat redan dagen innan och ville därför inte gå in igen. Däremot hängde han gärna med in till Göteborg. Det såg ut att bli bra väder. Solen kastade sina varma ljusa strålar emot mig när jag närmade mig garaget för att ta bilen till tågstationen. Tidigare har jag nästan alltid kört ut bilen ur garaget och parkerat lite närmare trappuppgången. Därefter har jag gått upp till min lägenhet och bytt om. Allt för att snabbt kunna ta mig hemifrån. På senare tid har jag tyckt att det där bara är onödigt och omständligt. Alla grannar har ändå sett mig och någon eller några kanske har kopplat hur det ligger till men varför ska jag bry mig om det. Iväg kommer jag som vanligt utan problem och tåget väntar på mig där det ska vara. Min kompis Mr X hoppar på i Alingsås. Vi bestämmer oss för att se en tidig bio. Klockan är bara 14 när vi sätter oss i en liten trång biosalong för att se filmen ”She´s the man”. Det känns alltid lite roligt att se filmer med könsöverskridande tema när man själv sitter i biografen ombytt. Som vanligt är det ingen som synligt reagerar på mig. När vi traskar ut från biografen ser vi till vår besvikelse hur regnet öser ner utanför. Som tur är har vi båda paraplyer med oss och traskar nu upp mot Kungsportsplatsen för att hitta en storbilds tv. På en stor scen står Ingvar Oldsberg och intervjuar vår store höjdhoppsstjärna Stefan Holm. Det är trotts regnet ganska mycket folk och jag får alla fall uppleva lite av EM stämningen. Vi hittar till slut också storbilds Tvn, som verkar helt ok. Vi tvekar en bra stund på om vi ska se kvällens friidrott där eller åka hem till kompisen. Rösten faller slutligen på att vi ska åka hem till kompisen i Alingsås och titta eftersom vädret är så instabilt. Tåget hem går först kl.23:30 och det är inte helt utan att jag känner mig lite utsatt att gå själv till stationen som tjej sent en fredagskväll. Som transvestit är jag ju faktiskt mer utsatt än riktiga tjejer eftersom det finns fulla killar som kan bli mycket provocerade om de inser att det inte är en äkta tjej som går förbi. Först blir jag tvungen att passera en stor folkhop med fulla människor, två killar går i riktning mot mig. Jag går på som vanligt och litar till min passerbarhet, som ju även ökar i mörker och om folk fått lite för mycket innanför rocken. Killarna säger hej och höjer sina ölburkar i en hälsning, jag nickar till svar och går med raska steg vidare. Vid en bropassage möter jag ytterligare tre överförfriskade killar, de kollar på mig men säger inget. Klockan är 23:10 när jag kommer fram till stationen. Jag är ensam där men ser snart en invandrar kille i 20 års åldern som börjar gå fram och tillbaka för att spana in mig. Som vanligt känner man sig osäker på om han spanar in mig för att jag ser bra ut eller för att han har upptäckt vad jag egentligen är. Lite nervöst börjar jag nu fundera på hur jag ska hantera situationen om han skulle få för sig att tilltala mig. Det finns tre alternativ, jag kan välja att svara med en kraftig basröst så han direkt fattar vad jag är och att jag inte försöker provocera honom, kanske kunna informera honom lite om transvestism. Nej det känns inte som en bra idé, om han är för full kan han ändå inte ta till sig vad jag säger. Andra alternativet är att ignorera honom så gott det går och inte svara alls något som också kan provocera honom. Tredje gången han kommer förbi öppnar han munnen och säger på bruten svenska ”ska du till staden x?”, jag väljer att svara honom med ett lågmält ja. Han fortsätter sitt raggningsförsök med ”bor du där?”, Jag nickar lite uttråkat till svar och kan inte undvika att gäspa. ”Är du trött”?, frågar han. Nu säger jag bara hmm till svar och vänder blicken åt ett annat håll. Samtidigt dyker ett yngre par upp som också ska med tåget. Killen som försökte ragga på mig blir nu stående en liten stund men traskar sedan vidare utom synhåll. Tåget kommer nu in på perrongen och en odramatisk timme senare traskar jag åter in i min lya.


Stockholm Pride 4-6 Augusti


fredag, augusti 4th, 2006

Som jag tidigare skrivit var det inte tänkt att jag skulle besöka pride festivalen alls i år. Så blev det nu inte, utan för 5e året i rad infann jag mig till det stora partyt för HBT personligheter. När jag var i Stockholm senast blev jag erbjuden övernattnings möjligheter hos min nya trans väninna Nadja. Jag insåg att det framförallt skulle kännas oerhört trist att missa paraden. Efter lite funderande beslutade jag mig så för att åka på en lite förkortad pride med fokus på paraden. Jag, Lisa och Nadja som camperade ihop var bjudna på middag hemma hos min goda vän Pia-Evelyn den fredags eftermiddagen. Då jag inte hade lust att ta tåget ombytt, blev jag tvungen att ta ett tidigt tåg. När jag kom fram fanns det ändå gott om tid för att byta om innan middagen. Hos Pia-Evelyn blev vi totalt nio glada personer som fick njuta av hennes utsökta Paella. Vi hade inte bestämt oss för om vi skulle gå in på pride området alls, men då resten av sällskapet på middagen skulle in, beslutade vi oss för att göra detsamma. För första gången befann jag mig på priden utan några åtaganden i föreningens tält på området. Jag fick därför tillfälle att se en del på uppträdandena på scenen. Det var stor dragshow kväll den här fredagen och framför scenen hittade jag förståss min andra goda vän med namnet Pia. Efter en trevlig kväll lämnade vi parken. Alla var hungriga så vi letade upp gatuköket strax utanför området där vi hivade i oss lite onyttig föda. När vi sitter där kommer en invandrare troligen med Italiensk eller sydeuropeiskt ursprung fram till oss och talar om för oss hur vackra vi är. Han återkommer sedan ytterligare två gånger med fem minuter mellanrum. Vid ena tillfället sa han att han ville bjuda oss på någonting men han talade aldrig om vad till Lisas stora förtret. Dagen därpå var då den stora parad dagen. Nadja och Lisa som var oerhört morgonpigga fick även upp mig och sedan bar det iväg för att äta frukost på Nadjas favorit café. En stor kycklingmacka senare tog vi tunnelbanan in mot humlegården där paraden skulle starta. En liten engelskspråkig kille bryr sig inte alls om att tre transvestiter slår sig ner på sätena runt om honom. Han växlar istället några ord med sin mor som sitter på andra sidan. Han har fullt upp med att titta rakt ut i den mörka tunnelbanan. Hans mor och hennes väninna tittar desto mer på oss men med glada fascinerade miner, som kvinnor oftast gör. Jag och Nadja köpte två likadana klänningar att ha till paraden för att kanske få lite extra uppmärksamhet. I en butik hittar vi varsin grön blomma att sätta i håret, är det parad så är det. Vid Humlegården hittar vi snart några av våra vänner och vår utgångspunkt inför paraden. Lisas fru och barn kommer nu fram och hälsar på oss, dottern transar också dagen till ära och jag tror faktiskt fört att det är en liten kille. Det är otroligt vad enkelt det är att transa ju yngre man är, då skillnaden mellan könen är så liten att det oftast är kläderna och frisyren som gör att vi ser vilket kön dom tillhör. För Nadja och Lisa blev det den första pride paraden, för mig var det alltså den 5e. Det känns nästan lite märkligt att känna sig som veteran i sammanhanget när mina båda vänner är ganska många år äldre än jag. Vis av mina erfarenheter föreslår jag därför att vi ska gå och skaffa oss något att dricka som vi kan ha med oss i paraden. Då vi kommer tillbaka har starten redan gått och för ovanlighetens skull är vi långt fram i paraden i år. I trängseln försöker vi nu hitta våra vänner bakom vår banderoll ”Stolta transor”. Det är inte lätt att ta sig fram nu och plötsligt ser jag hur politikern Jens Orback tittar på mig, snart ser jag också att Mona Sahlin står intill honom. Eftersom vi vare sig kommer fram eller bakåt griper jag tag i Lisa och frågar om hon har sin kamera lättillgänglig. Jag går fram till Jens och Mona och frågar om det är ok att ta en bild med dom. Det går de med på och jag tar en likadan bild åt Lisa innan vi nöjda springer ikapp de våra. Paraden som bara blir större för varje år engagerade i år 350 000 personer, som antingen tittade på eller deltog i själva paraden. Solen gassade rejält och bidrog naturligtvis till det stora folkhavet. Som vanligt var det en överväldigande och mäktig känsla att gå genom den jublande folkmassan. Lina som egentligen skulle jobba lyckades ta ledigt och kom in i paraden efter ett litet tag och fick därmed även hon uppleva sin 5e raka vandring i HBT samhällets tecken. Vid Tantolunden vilade vi sedan ut efter ännu en lyckad parad, därefter fortsatte några av oss vidare på en förfest hos Nadjas vänner. Några timmar senare var vi hungriga och begav oss därför till en kinarestaurang som jag och Lina nu besökt vid flera tillfällen. På kvällen ville vi förståss ut på party och valet föll på en fest som hölls utanför själva pride området. Det var trevligt och ganska bra musik att dansa till om än på lite väl hög nivå. Det dröjde lånt in på småtimmarna innan vi kom i säng och det var en mycket trött men nöjd Lindali som åter tog tåget hem på söndagen.