onsdag, juni 7th, 2006

När Isa bjöd mig till hennes universitets examens fest i föräldrahemmet kändes det extra kul att jag var välkommen som Lindali. Det är alltid svårt att veta hur nya människor reagerar på ens uppenbarelse. Isas familj och vänner visade sig vara av den trevliga kategorin som trotts att de aldrig träffat en transvestit tidigare inte lägger några värderingar i det utan ser till människan som kommer. Jag kände mg verkligen välkommen i det hemmet på ett okomplicerat vis. Det enda som kan kännas lite konstigt i en sådan miljö är att jag själv vill berätta mer om min transvestism och vad det handlar om, mer än dessa människor verkar vilja höra om det. Det vill säga det känns så naturligt att bara vara accepterad som vem som helst och inga frågor om min person kommer upp. På ett vis är det oerhört skönt att bara få vara samtidigt som jag kan känna ett starkt behov av att få informera om och få ge min syn på vad transvestism är.