Arkiv för maj, 2006

Vårruset – En löparfest för alla tjejer oavsett kön?


tisdag, maj 9th, 2006

Att springa motionslopp som tjej är något jag funderat på länge men på grund av skada inte kunnat förverkliga. Men när Maria Lin (en tjej med transexuell bakgrund) ringde och frågade om jag ville delta i ett lag till Vårruset så tackade jag ja. Vårruset är ett motionslopp för enbart kvinnor som går över 5 km och är därmed en lagom utmaning för oss MTF transvestiter. Det kändes också lagom långt för att jag skulle klara att genomföra det trots min skada. Någon större tävling förutom deltagarantalet är det inte frågan om eftersom inga tider tas. Det handlar därför mest om att ta sig runt och att deltaga. Deltagar antalet var stort ca 20 000 kvinnor deltog i denna folkfest. Förutom mig och Maria Lin deltog även Gunilla som liksom jag är transvestit. Förutom oss deltog ytterligare en del män i kvinnokläder som brukligt är i motionslopps sammanhang. Det är ju t.ex. ett inte alltför ovanligt spex i svensexe sammanhang. Faktum är att åtminstone en man sprang loppet utan att ens försöka se ut som en kvinna. Han startade i samma startgrupp som jag och hade helskägg. Trotts att det inte var någon tävling fanns alltså olika startgrupper. Detta valde man själv efter förmåga och ambition. Med erfarenhet från Göteborgsvarvet där det brukar vara trångt, valde jag tredje startgruppen eftersom jag ville kunna genomföra loppet springande. Av någon anledning kom jag inte med den startgruppen trotts att jag följde med den skylten. Jag hamnade istället i startgruppen därefter. Maria Lin och Gunilla startade ytterligare ett starfält längre ner. Tack vare detta fick jag springa mycket utanför själva vägen för att kunna hålla mig springande ännu värre hade det tydligen varit i fälten bakom. Liksom på Göteborgsvarvet var det ändå en härlig folkfest och jag var nöjd och glad när jag spurtade in i mål på ca 26 minuter. Kanske inte en vansinnigt imponerande tid men godkänd med tanke på skadan och att det var första gången jag sprang i år så är jag väldigt nöjd. Innan loppet var jag lite orolig att det skulle bli problem med att få sminket att sitta kvar när man blev svettig. Därför lånade jag en vattenfast mascara av mamma och köpte vattenfast eyeliner när jag kom fram till Göteborg. Efter ett tips värmde jag ögonbrynspennan och smetade på detta på ögonlocket, därefter lade jag på ögonskugga som vanligt. Detta funkade alldeles utmärkt för trotts att jag var ordentligt svettig när jag gick i mål satt sminket kvar som det skulle. Att sminka sig inför ett motionslopp kändes lite märkligt då jag trodde att det är något som inte ens tjejerna gör. Jag märkte snart att jag hade fel och att många tjejer var sminkade inför loppet precis som jag vilket kändes bra. Hur tas det då emot av tjejerna att killar springer ett motionslopp för enbart tjejer? Om det som i vårat fall är så att man anstränger sig lite för att smälta in, eller klär sig i typiskt kvinnliga kläder, så tycker nog nästan alla tjejer bara att det är kul. När vi anlände till Slottskogen före start verkade inte alltför många observera oss men de som gjorde det gav oss enbart positiva kommentarer. När jag sedan placerade mig i startfältet jag ville springa i kom en kvinna som enligt skylten på hennes rygg fyllde 50 år fram till mig med några uppmuntrande ord. Precis före själva startskottet ser jag hur en kvinna kollar på mig med en lite osäker min. Det kändes som hon anade men inte var riktigt säker på om jag var en kille. På skoj blinkade jag då med ena ögat så att hon såg det. Då utbrister hon – Wow nice, och ger mig tummen upp. Eftersom loppet inte var en tävling kändes det extra viktigt att hålla tillbaka sin tävlingsinstinkt. Man ville ju under inga omständigheter råka knuffa till någon när det blev trångt eftersom tjejerna kanske kunde bli irriterade över ens medverkan då. En stark tävlingsinstinkt känns som något mycket manligt. Även om det naturligtvis finns kvinnor med stark tävlingsinstinkt också så tror jag att män i sitt idrottsutövande är mycket mer inriktade på sitt resultat, medan tjejer är mer inriktade på att medverka än att prestera. Jag som idrottstokig kille vill naturligtvis prestera mitt bästa. Så kände jag även nu men det blev av hänsyn mycket mer slalom springande än när man sprungit t. ex Göteborgsvarvet. Män och kvinnors löpsteg skiljer sig också en hel del åt. En man tar oftast mycket längre steg och svajjar mer med armar och överkropp. En kvinna tar oftast korta tassande steg med mer frekvens. Armarnas och överkroppens rörelser är minimal. Naturligtvis tänkte jag lite på det här men det är svårt att ändra på något som är intränat och sitter i ryggraden. Så att det syntes att det var en kille som sprang framgick nog allt tydligare ju tröttare jag blev och ju närmare mål jag kom. Efter målgång kom jag i samspråk med en trevlig och nyfiken tjej som sprang ungefär lika fort som mig då jag såg henne även i starten. Varje anmält lag om 6 personer fick en picknick korg. På något vis hade Maria Lin lyckats få biljetter för uttag av två till enbart oss tre. Med dessa tunga kassar promenerade vi sedan hem till Maria Lins bostad. Ett par hundra meter därifrån dyker plötsligt 3 små illar i 10-12 års åldern upp och när de får syn på oss och hör våra röster säger den ena lite hånfult – Vad är ni för något ?, varpå jag kläcker ur mig – Vi är Varulvar ser du inte det? Killen blev nog lite paff och ingen av dom vågade säga något mer. Kanske gick dom hem och berättade för sina föräldrar att de träffat tre varulvar. Sammanfattningsvis får man väl konstatera att det går utmärkt att deltaga som tjej i ett sådant här lopp och hoppas att vi är ännu fler nästa år. Tjejmilen nästa kanske?


Båstad Vårträff 4-7 Maj


torsdag, maj 4th, 2006

Torsdag, Mingel på hotellet
Så var det då dags för min 6e Båstadsträff, tänk vad tiden går. På senare år har det kännts som det räcker att enbart åka på vårträffen. Men att åka en gång om året är alltid kul då det är många människor man enbart träffar här. När transorna kommer till Båstad är våren här brukar Båstadsborna säga och visst känns det så när vädret är så fantastiskt bra som i år. Att träffen börjar bli känd i hela Europa märker vi av varje år då det alltid dyker upp folk från andra länder än Sverige, Norge och Danmark. I år hade vi besökare från Island och frankrike. Kanske är det den största transträffen i hela Europa. Till skillnad mot förr gör jag oftast inte själva resan ombytt längre. Dels för att jag har gjort det så många gånger förr och därför tycker det känns bättre att spara perukerna och kläderna tills man är framme. Jag bryr mig heller inte om att jag visar mig som kille för andra längre även om jag kanske forftarande tycker det förstör lite av imagen, så är det också kul att se om folk känner igen vem man är. För andra året i rad hade jag och Lina bokat ett vandrarhem som främst besöks av tennisungdomar på träningsläger. Eftersom Lina för ovanlighetens skull hade åkt hela vägen ombytt så passade även jag på att byta om till tjej innan hon och hennes resesällskap var framme. Lagom till Lina var framme var jag klar och därefter bar det iväg till hotellet där träffen hålls. Det blev mat, trevliga återseenden och nya bekantskaper att samtala med. Senare på kvällen blev det lite festande på hotellet i vanlig ordning innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet för lite sömn.

Fredag, Tennistränare väcker oss i ottan
-Upp å hoppa klockan är sju, skriker nån tennisgalning och bultar på dörrarna intill vår. Jag och Lina vaknar föga roade av detta och försöker sedan somna om och lyckas nästan när vi hör hur idioten kommer in igen och gormar. Jag ligger nu och funderar på om jag ska skrika att de faktiskt inte är ensamma på vandrarhemmet. Lina hade tänkt samma sak men vi ligger istället tysta medans folk springer ut och in genom den gnisslande dörren. Tio minuter till går när samme galning kommer in ytterligare en gång knackar på en dörr intill och gormar – Och ni ska kalla er ledare, jag har redan varit ute och sprungit fem kilometer. Nu var det helkört att somna om så jag gick upp och började göra mig iordning istället med ett inte alltför strålande humör. Lina hade föreslagit en tur till naursköna Hovs Hallar som ligger ett par mil utanför Båstad. Lina, jag och den nya trevliga bekantskapen Nadja körde dit ihop. Det blev förståss en hel del kort som det brukar bli när transvestiter är ute på utflykt. Hovs Hallar är ett ställe som är perfekt för detta ändamål då man nästan får en känsla av att vara vid Grand Canyon när man går ner för de branta klipporna. Intill där vi parkerade finns en mysig restaurang där vi intog en god måltid. På vägen tillbaka till hotellet shoppade vi lite förnödenheter. På hotellet var det nu dags för LindaE:s föredrag om den nya föreslagna lagen som ska ge skydd åt minoritetsgrupper t. ex då könsöverskridare. Det hela verkade väldigt väl genomtänkt och vi får verkligen hoppas att detta går igenom så snabbt som möjligt. Det är naturligtvis bra att vår förening FPE- s bevakar och påverkar vad som händer nu när vi vågar synas allt mer i samhället och visar vår rätt att finnas och få vara dom vi är. På kvällen åkte jag och Lina tillbaka till vårt vandrarhem för att byta om inför kvällens besök på Peppes Bodega. När vi promenerade ut från vandrarhemmet kommer tre unga tjejer som när dom hör våra röster konstaterar att vi är killar och börjar fnissa lite. Sedan besökte vi den mysiga Pizzerian som heter Centercourten och vars bord är ritade som tennisplaner. Där var den stackars servitrisen ensam och det tog därför ganska lång tid innan alla hungriga transor fick något i sina magar. Därefter var vi fyra glada transor som satte oss i min bil och diggade The Pogues på högsta volym på väg till Peppes Bodega. På Peppes var det som vanligt trevligt och många av dom som kommer hit just denna kväll är väl medvetna om att transorna kommer. För egen del blev det en hel del prat med några genuint nyfikna killar vilket var kul. Extra kul när man ser att det inte bara tjejer som är nyfikna utan att det faktiskt finns killar som är nyfikna nog att vilja ta till sig information och inte bara förutsätta saker. Peppes hade öppet betydligt längre än dom brukar men innan vi åkte till vandrarhemmet åkte vi till hotellet för lite efterfest. I bilen dit sjöngs det vilt med i The Pogues fantastiska refränger. Irriterade som vi var på att bli väckta i svinottan, var vi inte alltför tysta och hänsynstagande när vi äntrade vandrarhemmet kl fyra på morgonen efter en härlig kväll.

Lördag, Galamiddag med nytt tema för Lindali
- Upp och hoppa era sömntutor klockan är redan sju. Samma visa som morgonen innan men nu hade jag sovit så lite att jag ändå lyckades somna om en liten stund till. Lördagen är alltid den stora gala dagen under Båstadsträffarna och kvällen avslutas alltid med en 3 rätters galamiddag där alla är ordentligt uppklädda i alla tänkbara kreaktioner. Så var det naturligtvis även i år även om det förr om åren så massiva programmet på träffarna nu är rejält nedbantat. I år fanns ändå två olika sminköser man kunde gå till om man ville bli extra fin. När Lina var klar hos en av sminköserna så tog vi med oss Nadja ner till staden. Där shoppade vi lite smycken till den avgående ordföranden i föreningen samt hennes företrädare. Sedan blev det lite rundkoll i butikerna innan vi intog en måltid bestående av grillspett, på en av stadens restauranger. På kvällen bytte vi åter om inför den stora middagen. Eftersom det här är ett bra tillfälle att kunna ta på sig en balklänning är det många som tar chansen och gör just det. Själv har jag valt balklänning till denna tillställning alla gånger utom förra året då jag tog hjälp att sminka upp mig till asiatiskt tjej. I år fick det bli lite cowgirl inspirerat med kjol och jacka i mocka samt vita stövlar. Den årliga Miss Båstad tävlingen hade i år tagits bort men annars var det mesta sig likt. Senare på kvällen dök som brukligt en del öppensinnade Båstadsbor upp för att deltaga i festligheterna. För mig blev det ett trevligt återseende då Carina oväntat dök upp med pojkvän. Carina är en tjej jag pratat mycket med på några tidigare Båstadsträffar. Med den lilla sömn vi lyckats få åkte jag och Lina till vårt kära vandrarhem ganska tidigt denna kväll.

Söndag, Ännu en Båstadsträff är slut
Inga gastande tennistränare hördes denna morgon. Troligen hade de åkt hem. Utcheckning från vandrarhemmet skulle ske innan klockan 10 så det blev ändå till att gå upp tidigt för att städa rummet och packa våra resväskor. Att byta om orkade jag inte ens tänka på denna morgon utan när vi checkat ut åkte vi till hotellet där det som vanligt blir lite roligt att se om folk känner igen vem man är. Många har ju aldrig sett en som kille tidigare. Själv är jag också otroligt dålig på att känna igen folk när dom inte längre är ombytta. Innan jag styrde kosan hemåt åkte jag med tre vänner upp till Café utsikten för att käka en bit mat och njuta av utsikten. Därefter började den långa tråkiga hemfärden och jag konstaterade att ytterligare en Båstadsträff var till ända. Det är nästan skrämmande vad åren går fort.