Arkiv för 2006

Slutet på 2006 och att fira nyår som tjej för 5e året i följd


söndag, december 31st, 2006

I slutet av december styrde jag som vanligt kosan åt Stockholm. Min kompis Lina skulle jobba även på självaste nyårsafton men jag beslutade mig ändå för att åka upp några dagar innan för att även hinna träffa lite andra vänner. Fredagen den 29e var därför vigd åt lite mellandags shopping med Nadja. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag bland myllret av folk men lyckades med bedriften att inte köpa särskilt mycket. På pendel tåget tillbaka till Linas hem satte sig ett par i dryga 50-års ålder på sätena bredvid mig. De frågade mig om de hade hoppat på rätt tåg och sedan samtalade vi lite smått om allt möjligt. I många fall där jag kommer i samspråk med ”vanligt” folk har jag tidigare nästan känt mig tvungen, att leda in samtalet på transvestism och förhöra mig om deras kunskaper om olika transpersoner. Den här kvällen hade jag inte alls lust utan ville bara vara och bli accepterad för den jag är. Naturligtvis hade jag berättat om de hade frågat mig, men inga sådana frågor dök upp. När jag kom fram till Lina skulle vi gemensamt ta oss vidare till en annan transa som bjudit oss på mat denna kväll. Det bjöds på skaldjursgryta och blev en mycket trevlig kväll. Samtalen vi hade cirkulerade mycket kring frågan om det är möjligt att få en ff tjej intresserad av något mer än vänskap med en transvestit eller annan transperson. Själv har jag starkt börjat tvivla på att det är möjligt. Möjligen skulle chansen vara större om jag skippade att raka mig och gick ut som Lindali, då skulle kanske en ff tjej kunna se mig som en möjlig partner. Det är i alla fall helt klart ingen fördel att vara passerbar som tjej när det gäller den här biten. Om man ser till de MTF-transvestiter som har partner är det ju inte direkt de mest trovärdiga som har framgång i att ragga som sitt andra jag. På nyårsafton var vi ett gäng transor som blivit bjudna hem till Lena. För tre av oss Lina, Linda och jag var det nu 5e året i rad som vi firade nyårsafton som tjejer tillsammans. När maten var avklarad kände vi oss laddade för att åka in till båten ”Patricia” och skåla in det nya året. Mina förväntningar på kvällen var små eftersom Patricia på söndagar normalt sett är en gay klubb dit nästan bara killar går. Jag har på slutet av året insett att jag verkligen saknar kärleken och att chansen att hitta den typ av tjej jag söker på ett gay-ställe är i det närmaste omöjligt. Känslan innan var ändå positiv jag tänkte ha kul med vänner jag uppskattar, hellre det än att stanna hemma och ha tråkigt. I efterhand är jag glad att jag beslutade mig för fira nyår i Stockholm även detta år. När vi kom in på båten kom vi snart i samspråk med två jättesöta tjejer som trotts att de vad jag kunde förstå var heterosexuella, hade börjat gå på gay ställen för att de trivdes där. Vi hade jättetrevligt och jag bytte telefonnummer med dom båda. Ännu en gång fick jag lite hopp, den äldre av tjejerna verkade klart intresserad av mig och vi beslutade oss för att ta en fika dagen efter, för att hon skulle få se mitt manliga alter ego. Jag har alltmer börjat inse hur viktigt det är att visa båda sidor tidigt för att det om möjligt ska finnas en chans, att någon tjej ska kunna bli intresserad på mer än ett vänskapligt plan. På grund av det myckna firandet blev det ingen möjlighet att träffas innan jag åkte hem, men jag kände mig ändå vid gott mod. Det kändes som jag fått två nya kvinnliga vänner och kanske hade jag hittat en möjlig kärlek på samma gång. På tåget hem ett par dagar senare fick jag ett sms från den äldre av tjejerna. Hon skrev att hon hade funderat lite och att eftersom hon bara sett mig som kvinna, såg hon mig lite som en väninna och undrade om det var fel. Jag svarade henne att det nog vore bättre att svara på det över telefon. Vi beslutade oss för att prata på vanlig telefon dagen efter men det sista jag skrev gjorde henne kanske rädd. Jag skrev att jag tyckte att hon skulle hålla alla möjligheter öppna. Dagen efter försökte jag ringa henne men hon svarade inte och jag försökte några dagar till utan resultat. På något vis hade jag alltså helt lyckats skrämma bort dem från mitt liv och jag insåg än en gång hur svårt det är att få en tjej intresserad av en transvestit speciellt när de inte sett den andra sidan av mig. Det tråkigaste är ändå att helt förlora kontakten med dem och förlora dem som vänner utan minsta förklaring. Frustrerande att inte få möjligheten att förklara vad jag menade, istället tolkade hon det säkert som att jag bara raggade och inte alls skulle uppskatta vänskap om det nu bara var det, det skulle leda till. Själva nyårsfirandet var mycket tack vare tjejerna det roligaste jag har haft och när jag på hemresedagen insåg att jag inte skulle få träffa henne som kille innan jag åkte hem, beslutade jag mig för att ta en shoppingtur i Haninge centrum. Mina naglar har länge varit långa men jag var oerhört sugen på att få dem fixade på salong, just en sådan salong fanns i centrum. Lite nervös gick jag fram för att förhöra mig om vad de kunde tänkas göra. Tyvärr kunde tjejen som kom för att hjälpa mig knappt ingen svenska. Det var helt omöjligt att förklara hur jag ville ha det, så med tanke på hur dyrt det är att bygga på naglar, valde jag därför att låta henne göra fransk manikyr på de naglar jag redan har. Snyggt blev det men inte riktigt som jag hade tänkt mig. Då jag lagt ut en del pengar på naglarna, kändes det som jag ville åka hela vägen hem ombytt, vilket jag också gjorde. Några dagar senare gick jag som mitt manliga jag, in på en thailändsk restaurang i staden där jag bor. När jag skulle betala ropar tjejen som äger stället till ”vilka fina naglar”. Lite skrämd att någon annan kan ha hört det sa jag lite tyst tack och gick sedan för att hämta mat. Kanske ska man bara försöka njuta av livet och uppskatta det som det är även om man aldrig tycks få uppleva besvarad kärlek. Jag är ju på något vis (som Charlotte Von Mahlsdorf skulle ha uttryckt det) min egen kvinna.


FPE-s 40-års jubileum 24-25 November


fredag, november 24th, 2006

Då var det så dags för årets stora begivenhet i trans Sverige. Föreningen FPE-s har nu funnits i 40-år och är aktivare än någonsin tidigare, därför hade man också bjudit in pressen till arrangemanget. För min del började firandet lite lätt på torsdagen då jag anlände till Stockholm och tillsammans med Lina firade min egen födelsedag i lugn och ro. På fredagen skulle firandet ta fart men först var det mycket som skulle göras, då Lina var en av arrangörerna. Vi for därför runt till matvarubutiker och systembolag för att köpa in allt som behövdes till festen. För mig var det en minst sagt annorlunda upplevelse att stå inne på systemet med tanke på att jag inte dricker en droppe alkohol själv. Nu stod jag där vid kassarna med två vagnar fulla med sprit för flera tusen. Kassörskan undrade nog vad Lina var för en lustig figur, för uppfylld av sitt kärleksrus skulle hon nästan tala om hela sitt liv för kassörskan som nog inte fattade mycket. Själv kunde jag inte hålla mig för skratt och kassörskan gjorde det samma medan hon tittade på mig. Efter en ganska hektisk eftermiddag var vi till slut framme vid hotellet där många av föreningens medlemmar skulle bo. De flesta skulle komma redan på fredagen och på programmet stod gemensam middag på ”Engelen” i gamla stan, för dom som ville. Jag och Lina fixade i ordning oss på hotellet och tillsammans med ca 30 andra transvestiter anlände vi så småningom till de förbokade borden på ”Engelen”. Planksteken smakade alldeles förträffligt men det hade nog nästan vad som helst gjort med tanke på att jag inte ätit på hela dagen. När vi hade ätit klart var det många som ville åka vidare till ”Kinks & Queens” som hade öppet denna kväll. För egen del hade jag nog hellre stannat kvar på ”Engelen”, då jag ju inte är så mycket för fetisch klubbar. De flesta åkte iväg till Kinks och därför valde jag att ändå åka med. Jag var mycket överraskad när det visade sig att det blev en riktigt trevlig kväll till slut. Det började med att jag såg ett par snygga tjejer och vågade mig fram till en av dom efter ett tag. Hon var trevlig och verkade ganska imponerad av mig. Vi dansade sedan väldigt nära på ett vis jag knappt fått uppleva tidigare. Men när vi kom tillbaka till bordet, dök en annan transa upp vid bordet och började prata med henne. Det verkade som de kände varandra sedan tidigare och hon var plötsligt inte minsta intresserad av mig. Jag visste ju redan innan att en fetisch klubb som Kinks & Queens inte är platsen där jag kommer hitta en tjej (även om de brukar vara öppensinnade är det helt enkelt helt fel tjejer för mig). Senare fick jag reda på att den andra transan inte alls kände tjejen ifråga, vilket gjorde att hela grejjen kändes ännu mer oförskämd. Först visar man stort intresse och sen bara ignorerar man, men som sagt fetischklubbar är inte riktigt min grej. Jag lämnade snart bordet och försökte istället hitta folk som ville prata, vilket det fanns en hel del denna kväll. Det var ju också flest transvestiter på plats och inte så mycket s.k. ”vanligt” fetischfolk. Jag kände därför dom flesta men kom så småningom i samspråk med ett trevligt par som var oerhört nyfikna på vad transvestism var. Återigen fick jag ta bort lite fördomar som finns och ge även detta trevliga par en aha upplevelse. Två äldre damer hade smugit sig in på klubben av ren nyfikenhet och satt i ett hörn för sig själva och kollade, som om de hade varit på ett studiebesök. De såg så ensamma ut så jag gick dit för att prata med dem lite. Den ena av dem som jag började prata med talade om att de var öppensinnade och såg folk utanför som bröt mot normerna och ville därför in på klubben och se vad det var för en klubb. Hon verkade däremot lite besvärad och svårkommunicerad så jag försökte bara säga att jag uppskattar öppensinnade människor, och gick sedan därifrån. På lördagen var det dags för de stora festligheterna i en lokal på Skeppsholmen. Lina hade beställt sminkning av en tjej hon kände efter frukost. Själv var jag alldeles för seg att göra mig i ordning före frukost. Vi gick därför dit som våra manliga jag. Vid middagstid hade man bjudit in olika media för att berätta att föreningen finns och att vi firade 40-år. Trots det var resultatet att inte en enda journalist kom. Därför satte sig Nadja och ringde runt till tidningarna en gång till, vilket resulterade i att åtminstone ett par tidningar dök upp. Nadja och Lina fick en pratstund med expressens reporter. Under tiden som detta pågick hade också seminarierna börjat som jag satt och lyssnade på. Bland annat visade sig dom som arbetar med forskningsfonden. En forskning som jag trots mina fem år i föreningen aldrig riktigt uppfattat vad som händer i. Det var därför mycket intressant att höra lite om vad de gjort och hur forskningen kan fortskrida. När det var paus i seminarierna hamnade jag mitt i ett gruppfoto till expressens artikel med Nadja och Lina (Artikeln blev för övrigt riktigt bra, förutom att jag var den enda som blundade på bilden). Jag träffade också Linas mor och far för första gången, vilket var roligt. Linas föräldrar hade nyligen fått vetskap om Linas transvestism och accepterat det oerhört bra, Linas far hade t.o.m. bakat tårta till jubiléet. En catering firma hade hyrts in för maten och det bjöds bland annat på den spanska rätten Paella. Under den stora gala middagen blev det flera bejublade uppträdanden bl.a. av stand up komikern Öz Nuyen. Till bords hamnade jag bredvid en mycket trevlig ff tjej och hennes far. Den senare var den transa som varit med längst i föreningen av de som var närvarande. Jag, Lina och Anna var de sista som lämnade lokalen. Anna hade nog fått i sig en hel del så det var nog tur att vi övertalade henne att sova över på golvet i vårat rum, istället för att åka hem med lokaltrafiken. Hon somnade däremot inte på golvet utan längst ned vid våra fötter som en hund. Dagen därpå var jag alldeles för trött för att byta om och blev därför en återhämtnings dag innan hemresan.


Föreläsningar i Oskarshamn


torsdag, november 16th, 2006

Återigen var det dags att föreläsa på ett par gymnasier i Oskarshamn. Den här gången kände jag mig betydligt mer förberedd än året innan och egentligen inte alls nervös. Liksom året innan åkte jag hem till min goda vän Pia och hennes familj redan dagen innan. Jag hade nu utvecklat mina föredrag från året innan, vilket innebar att jag involverade eleverna mer. Eftersom jag var säkrare på själva mallen för mitt föredrag gjorde det inte så mycket att jag fick en och annan fråga även innan själva frågestunden. Det gjorde också att de båda föredragen på sätt och vis blev ganska olika, då jag har en tendens att sväva ut och erinra mig intressanta episoder då jag får frågor. Jag börjar numera med att låta dem associera fritt kring ordet transvestit och vad de tror att det är. Ytterst få vågar säga homosexualitet även om det med stor säkerhet är den största fördomen. Däremot är det många som säger namn på Drag Queens, vilket är bra eftersom jag då kan utveckla skillnader och likheter mellan olika transpersons grupper. Återigen fick jag den där underbara känslan av att ge folk en aha upplevelse och att det jag gör är oerhört meningsfullt. Det känns naturligtvis extra roligt att även få jobba som mitt kvinnliga jag. Det är också oerhört inspirerande att lärarna inser nyttan av det jag gör och att de därför vill ha mig tillbaka.


Fest hos Isa


lördag, oktober 28th, 2006

Äntligen var det dags för den inflyttnings fest som min ff väninna Isa länge planerat och som jag sett fram emot. Isa är verkligen en person med bred bekantskapskrets. Det visade sig också tydligt på festen, somliga var riktiga festprissar där spriten väl kanske inbringade det största fokusen på kvällen. Andra var mer inriktade på den sociala biten utan sprit, som jag. Dessutom var det ju då jag som transvestit och några personer med invandrarbakgrund. En brokig skara med idel trevliga människor även om vissa kanske blev lite väl överförfriskade på slutet. Det var nog inte många av dem som sett eller pratat med en transvestit förut så det blev som vanligt mycket förklarande och upplysande diskussioner från min sida. Hälften av dem pratade jag nog knappt ens med vilket kanske var lite synd men så var det också väldigt många vitt skilda personligheter. På det hela taget var det ändå en trevlig fest även om jag kanske hade önskat mig lite fler singeltjejer där, men samtidigt är det ju oerhört roligt att bara bli bjuden på en helt vanlig fest och att vara välkommen som man vill.


Föreläsning på Högskolan i Skövde


torsdag, september 7th, 2006

Det var nu ganska länge sedan jag föreläste om transvestism och det var första gången jag skulle göra det på en Högskola. Jag var därför lite lagom nervös när jag satte mig i bilen den här förmiddagen. Tyvärr hade jag heller inte kunna läsa på mitt föredrag speciellt mycket eftersom min farmor sorgligt nog fick lämna jordelivet ett par dagar tidigare. När jag hade kommit fram till Högskolan i Skövde mötte Karin upp mig. Det var hon som var lärarinna i dataspelsklassen som jag skulle föreläsa för. Vi gick först till en närbelägen restaurang för att äta lite mat och diskutera nyttan med att föreläsa för en dataspelsklass om transvestism. Karin såg nyttan i att förändra elevernas syn på att allt inte måste följa dom givna normerna i samhället. Dataspel är i mångt och mycket indelat på starka manliga karaktärer och det finns sällan androgyna personer med i spel. Klassen jag ställdes inför bestod enbart av killar, vilket alltid känns som en extra utmaning. Efter en dryg timme var jag färdig och det var dags för eleverna att fråga vad dom kände för. Jag märkte nu tydligt nivåskillnaden på frågor jämfört med en gymnasieklass. Framförallt var det fler frågor. Det känns väldigt roligt med frågor eftersom jag känner att det inte finns några frågor jag inte kan svara på. Varje gång jag håller föredrag märker jag att jag blir säkrare på att stå inför folk och jag kände mig faktiskt inte alls särskilt nervös när jag stod inför klassen. Det känns också som det man gör är oerhört meningsfullt, vilket gör hela saken mer meningsfull. Både lärare och elever verkade nöjda så jag kunde nöjd och belåten åka därifrån.


Känner mig lite utsatt på promenad ensam i natten


fredag, augusti 11th, 2006

Det är fredag och återigen dags för lite transande. Sportfåne som jag är ville jag gärna åka till Göteborg och titta på Friidrotts EM. Kompisen hade varit inne och tittat redan dagen innan och ville därför inte gå in igen. Däremot hängde han gärna med in till Göteborg. Det såg ut att bli bra väder. Solen kastade sina varma ljusa strålar emot mig när jag närmade mig garaget för att ta bilen till tågstationen. Tidigare har jag nästan alltid kört ut bilen ur garaget och parkerat lite närmare trappuppgången. Därefter har jag gått upp till min lägenhet och bytt om. Allt för att snabbt kunna ta mig hemifrån. På senare tid har jag tyckt att det där bara är onödigt och omständligt. Alla grannar har ändå sett mig och någon eller några kanske har kopplat hur det ligger till men varför ska jag bry mig om det. Iväg kommer jag som vanligt utan problem och tåget väntar på mig där det ska vara. Min kompis Mr X hoppar på i Alingsås. Vi bestämmer oss för att se en tidig bio. Klockan är bara 14 när vi sätter oss i en liten trång biosalong för att se filmen ”She´s the man”. Det känns alltid lite roligt att se filmer med könsöverskridande tema när man själv sitter i biografen ombytt. Som vanligt är det ingen som synligt reagerar på mig. När vi traskar ut från biografen ser vi till vår besvikelse hur regnet öser ner utanför. Som tur är har vi båda paraplyer med oss och traskar nu upp mot Kungsportsplatsen för att hitta en storbilds tv. På en stor scen står Ingvar Oldsberg och intervjuar vår store höjdhoppsstjärna Stefan Holm. Det är trotts regnet ganska mycket folk och jag får alla fall uppleva lite av EM stämningen. Vi hittar till slut också storbilds Tvn, som verkar helt ok. Vi tvekar en bra stund på om vi ska se kvällens friidrott där eller åka hem till kompisen. Rösten faller slutligen på att vi ska åka hem till kompisen i Alingsås och titta eftersom vädret är så instabilt. Tåget hem går först kl.23:30 och det är inte helt utan att jag känner mig lite utsatt att gå själv till stationen som tjej sent en fredagskväll. Som transvestit är jag ju faktiskt mer utsatt än riktiga tjejer eftersom det finns fulla killar som kan bli mycket provocerade om de inser att det inte är en äkta tjej som går förbi. Först blir jag tvungen att passera en stor folkhop med fulla människor, två killar går i riktning mot mig. Jag går på som vanligt och litar till min passerbarhet, som ju även ökar i mörker och om folk fått lite för mycket innanför rocken. Killarna säger hej och höjer sina ölburkar i en hälsning, jag nickar till svar och går med raska steg vidare. Vid en bropassage möter jag ytterligare tre överförfriskade killar, de kollar på mig men säger inget. Klockan är 23:10 när jag kommer fram till stationen. Jag är ensam där men ser snart en invandrar kille i 20 års åldern som börjar gå fram och tillbaka för att spana in mig. Som vanligt känner man sig osäker på om han spanar in mig för att jag ser bra ut eller för att han har upptäckt vad jag egentligen är. Lite nervöst börjar jag nu fundera på hur jag ska hantera situationen om han skulle få för sig att tilltala mig. Det finns tre alternativ, jag kan välja att svara med en kraftig basröst så han direkt fattar vad jag är och att jag inte försöker provocera honom, kanske kunna informera honom lite om transvestism. Nej det känns inte som en bra idé, om han är för full kan han ändå inte ta till sig vad jag säger. Andra alternativet är att ignorera honom så gott det går och inte svara alls något som också kan provocera honom. Tredje gången han kommer förbi öppnar han munnen och säger på bruten svenska ”ska du till staden x?”, jag väljer att svara honom med ett lågmält ja. Han fortsätter sitt raggningsförsök med ”bor du där?”, Jag nickar lite uttråkat till svar och kan inte undvika att gäspa. ”Är du trött”?, frågar han. Nu säger jag bara hmm till svar och vänder blicken åt ett annat håll. Samtidigt dyker ett yngre par upp som också ska med tåget. Killen som försökte ragga på mig blir nu stående en liten stund men traskar sedan vidare utom synhåll. Tåget kommer nu in på perrongen och en odramatisk timme senare traskar jag åter in i min lya.


Stockholm Pride 4-6 Augusti


fredag, augusti 4th, 2006

Som jag tidigare skrivit var det inte tänkt att jag skulle besöka pride festivalen alls i år. Så blev det nu inte, utan för 5e året i rad infann jag mig till det stora partyt för HBT personligheter. När jag var i Stockholm senast blev jag erbjuden övernattnings möjligheter hos min nya trans väninna Nadja. Jag insåg att det framförallt skulle kännas oerhört trist att missa paraden. Efter lite funderande beslutade jag mig så för att åka på en lite förkortad pride med fokus på paraden. Jag, Lisa och Nadja som camperade ihop var bjudna på middag hemma hos min goda vän Pia-Evelyn den fredags eftermiddagen. Då jag inte hade lust att ta tåget ombytt, blev jag tvungen att ta ett tidigt tåg. När jag kom fram fanns det ändå gott om tid för att byta om innan middagen. Hos Pia-Evelyn blev vi totalt nio glada personer som fick njuta av hennes utsökta Paella. Vi hade inte bestämt oss för om vi skulle gå in på pride området alls, men då resten av sällskapet på middagen skulle in, beslutade vi oss för att göra detsamma. För första gången befann jag mig på priden utan några åtaganden i föreningens tält på området. Jag fick därför tillfälle att se en del på uppträdandena på scenen. Det var stor dragshow kväll den här fredagen och framför scenen hittade jag förståss min andra goda vän med namnet Pia. Efter en trevlig kväll lämnade vi parken. Alla var hungriga så vi letade upp gatuköket strax utanför området där vi hivade i oss lite onyttig föda. När vi sitter där kommer en invandrare troligen med Italiensk eller sydeuropeiskt ursprung fram till oss och talar om för oss hur vackra vi är. Han återkommer sedan ytterligare två gånger med fem minuter mellanrum. Vid ena tillfället sa han att han ville bjuda oss på någonting men han talade aldrig om vad till Lisas stora förtret. Dagen därpå var då den stora parad dagen. Nadja och Lisa som var oerhört morgonpigga fick även upp mig och sedan bar det iväg för att äta frukost på Nadjas favorit café. En stor kycklingmacka senare tog vi tunnelbanan in mot humlegården där paraden skulle starta. En liten engelskspråkig kille bryr sig inte alls om att tre transvestiter slår sig ner på sätena runt om honom. Han växlar istället några ord med sin mor som sitter på andra sidan. Han har fullt upp med att titta rakt ut i den mörka tunnelbanan. Hans mor och hennes väninna tittar desto mer på oss men med glada fascinerade miner, som kvinnor oftast gör. Jag och Nadja köpte två likadana klänningar att ha till paraden för att kanske få lite extra uppmärksamhet. I en butik hittar vi varsin grön blomma att sätta i håret, är det parad så är det. Vid Humlegården hittar vi snart några av våra vänner och vår utgångspunkt inför paraden. Lisas fru och barn kommer nu fram och hälsar på oss, dottern transar också dagen till ära och jag tror faktiskt fört att det är en liten kille. Det är otroligt vad enkelt det är att transa ju yngre man är, då skillnaden mellan könen är så liten att det oftast är kläderna och frisyren som gör att vi ser vilket kön dom tillhör. För Nadja och Lisa blev det den första pride paraden, för mig var det alltså den 5e. Det känns nästan lite märkligt att känna sig som veteran i sammanhanget när mina båda vänner är ganska många år äldre än jag. Vis av mina erfarenheter föreslår jag därför att vi ska gå och skaffa oss något att dricka som vi kan ha med oss i paraden. Då vi kommer tillbaka har starten redan gått och för ovanlighetens skull är vi långt fram i paraden i år. I trängseln försöker vi nu hitta våra vänner bakom vår banderoll ”Stolta transor”. Det är inte lätt att ta sig fram nu och plötsligt ser jag hur politikern Jens Orback tittar på mig, snart ser jag också att Mona Sahlin står intill honom. Eftersom vi vare sig kommer fram eller bakåt griper jag tag i Lisa och frågar om hon har sin kamera lättillgänglig. Jag går fram till Jens och Mona och frågar om det är ok att ta en bild med dom. Det går de med på och jag tar en likadan bild åt Lisa innan vi nöjda springer ikapp de våra. Paraden som bara blir större för varje år engagerade i år 350 000 personer, som antingen tittade på eller deltog i själva paraden. Solen gassade rejält och bidrog naturligtvis till det stora folkhavet. Som vanligt var det en överväldigande och mäktig känsla att gå genom den jublande folkmassan. Lina som egentligen skulle jobba lyckades ta ledigt och kom in i paraden efter ett litet tag och fick därmed även hon uppleva sin 5e raka vandring i HBT samhällets tecken. Vid Tantolunden vilade vi sedan ut efter ännu en lyckad parad, därefter fortsatte några av oss vidare på en förfest hos Nadjas vänner. Några timmar senare var vi hungriga och begav oss därför till en kinarestaurang som jag och Lina nu besökt vid flera tillfällen. På kvällen ville vi förståss ut på party och valet föll på en fest som hölls utanför själva pride området. Det var trevligt och ganska bra musik att dansa till om än på lite väl hög nivå. Det dröjde lånt in på småtimmarna innan vi kom i säng och det var en mycket trött men nöjd Lindali som åter tog tåget hem på söndagen.


På loppmarknad modell större


söndag, juli 23rd, 2006

Isa hade tipsat mig om en loppmarknad där hennes bästa väns mamma stod och sålde mängder med kläder. Tyvärr kunde inte Isa hänga med den här helgen så jag kände även här att det är nog bäst att åka innan det är för sent. Själva loppmarknaden var nog den i särklass största jag sett och det fanns det mesta. Jag hittade två svarta lång cardigans hos damen jag kommit dit för, som jag köpte för tjugo kronor. Ännu en trevlig utflykt på egen hand.


Lindali vill bada, på present jakt i Jönköping


fredag, juli 21st, 2006

Även om jag varit ute ombytt ganska mycket den senaste tiden så hade jag ju fortfarande inte badat som Lindali den här sommaren. Vädret har ju varit fantastiskt men snart kommer sommaren vara över, det går så oerhört fort. Problemet när man ska ut och bada ombytt är ju att man gärna vill ha någon med sig. Både för att man ju vill ha trevligt sällskap och för att det kan vara lite nervöst att åka till en badstrand helt själv och bryta mot köns normen. Det är svårt att hitta andra transor i ens närhet som ens vågar. Det är också svårt att hitta någon ”vanlig” kompis som vill eller kan just den dag när man själv vill. Förra året fanns t ex bara ett tillfälle som jag tog, vilket var tur för annars hade det inte blivit något badande den sommaren heller. I år har sommaren varit bättre men enda chansen för att något ska hända är att göra det själv. Jag var helt inställd på att kunna lägga mig på den fina vätter stranden. När jag ombytt och klar tittar ut ser jag hur regnmolnen hänger tungt på himlen. Det var helt enkelt bara att tänka om och hoppa över badandet även denna gång. Jag koncentrerade mig därför istället på att försöka hitta en present till kompisen som jag skulle fira till helgen. Den lite udda bokaffären jag hade som mål, var förutom att den var svår att hitta även stängd och nedlagd. Någon present hittade jag faktiskt inte alls denna dag. Eftersom jag var i en storstad passade jag på att titta lite i affärerna. Inte heller nu hittade jag något jag kände att jag måste ha även om jag provade några saker.


Isa noppar mina ögonbryn


måndag, juli 17th, 2006

Hade först bestämt att åka och bada med Isa men då det blåste halv storm fick vi ge upp den tanken. Jag passade därför på att fråga om hon inte kunde noppa mina ögonbryn. Det har jag ju visserligen gjort förut och fått hjälp med men ingen har gjort det lika bra som Isa. Den här gången blev det ett verkligt lyft då hon noppade bort rejält mycket. Kanske ser det lite suspekt ut med så smala ögonbryn som kille men jag orkar inte bry mig och min erfarenhet säger mig att jag inte heller kommer få några komentarer om det. I övrigt hade vi en trevlig kväll där jag även träffade henes trevliga föräldrar och bror igen.