Arkiv för november, 2005

Kurs i medialitet 26-27 november


lördag, november 26th, 2005

För att få lite nya infallsvinklar på hur olika medium jobbar och lär ut medialitet hade jag valt att viga den här kursen åt en kurs för Britt och Mats. Två medier utan influenser av Ramsbergsgården. Det blev en mycket lyckat helg och jag tror att jag lärde mig mer tilltro till min egen förmåga både på healingplanet men även på det mediala planet. För första gången vågade jag säga saker som kom för min inre tanke utan att analysera det och det visade sig stämma ganska bra. Kanske är det faktiskt möjligt att verkligen öva upp dessa förmågor som vissa tycks ha medfött. För ovanlighetens skull valde jag på lördagen att åka som mitt manliga jag. Framförallt beroende på att jag kände mig ganska förkyld. På söndagen kände jag mig betydligt bättre men tvekade ändå lite på att åka som Lindali eftersom jag ju inte brukar visa mig som kille först. Jag tycker helle inte om att tala om mitt vanliga namn först när jag visar båda sidor. Det hela blev ändå väldigt lyckat och ännu en gång visade det sig hur öppensinnade och fördomsfria människor med dessa intressen har. Många kände inte alls igen mig trots att jag kom dit med samma personer som dagen innan. Helt klart verkar det svårare att känna igen mig om jag först visar mig som kille. Givetvis beror det ju också på att de då inte vet om min transvestism vilket dom ju gör om de ser mitt kvinnliga jag först och sedan väljer att visa mig som man. Alla var i alla fall väldigt positiva och jag fick mycket härliga komplimanger att suga in i min behövande själ. Britt och Mts kom för övrigt fram till vissa saker som jag totalt nu hört från 6 oberoende medier. Återstår att se om det blir en realitet. Återigen fick man träffa en massa trevliga nya människor och förhoppningsvis ser man några av dem igen.


Barcelona 15-20 november


tisdag, november 15th, 2005

dagbok 2005-11-1515 November

Så var det då äntligen dags för min fjärde utlandsresa som tjej. Den här gången var målet Spaniens näst största stad Barcelona. Till skillnad mot mina tidigare resor som tjej var vi den här gången ett ganska stort gäng som gav oss iväg. Den här dagen tog jag tåget upp till Stockholm där Lina hämtade upp mig för vidare transport hem till hennes, för lite sömn innan avfärden mot Skavsta flygplats tidigt på onsdags morgonen.

16 November Onsdag

Eftersom det var tidigt på morgonen var det ingen av oss som åkte som sitt alter ego denna gång. Ibland känns det ganska bekvämt att inte göra det när man ändå är tvungen att gå upp okristligt tidigt på morgonen. Samtidigt finns det ju fortfarande en tjusning i att åka hela vägen ombytt men det känns inte nödvändigt eftersom jag redan gjort det. När man ska resa som tjej finns en klar tendens att man vill ha med sig alldeles för mycket saker. Något som inte är särskilt bra om man ska åka med Ryan Air och endast får ha med sig 15 kg i bagaget. Extra klurigt när man har en stor resväska som i sig själv väger över 6 kg. Den här gången hade jag försökt vara förutseende och packat betydligt mindre än vanligt men fick ändå brottas lite med vikten för att den skulle klara incheckningen. Incheckade och klara fick vi så syn på Lisa som skulle resa med oss. En ny trevlig bekantskap som ingen av oss träffat tidigare. Flygresan blev helt odramatisk och ett antal lösta korsord senare landade vi i Girona. Girona är en ganska stor stad som ligger ca 11 mil från Barcelona. Efter landning hade vi därför en busstur på en dryg timme innan vi skulle nå vårt mål. Från Busstationen tog vi en taxi in till vandrarhemmet Hostel Centro där vi skulle bo. Kanske inte någon lyx standard direkt men helt ok och bra pris för att ligga så centralt. Det sämsta var att det var rejält kallt på rummet. Speciellt kände man av det när man skulle gå på det iskalla kakel plattorna i badrummet på morgonen. När vi hade checkat in märkte vi att vi var lite hungriga så vi gick ut på jakt efter en lämplig restaurang. Efter en del om och men vandrade vi in på en peruansk restaurang. Menyerna fick vi ganska snart men servitrisen verkade rätt ointresserad av att ta reda på om vi ville ha någon mat och ingen annan syntes till i restaurangen. Inte heller verkade priserna särskilt billiga så vi beslutade oss för att gå därifrån. Väntade mig nästan protester när vi gick ut men servitrisen verkade inte bry sig det minsta. Nästa val av restaurang visade sig betydligt bättre och trevligare och låg dessutom granne till vårt hem under vistelsen. Efter maten kände vi oss ganska trötta och eftersom vi var i Spanien kändes det ju då ganska naturligt att ta en liten siesta Strax före vår lilla siesta dök också Kerstin och Lena som åkt med ett annat flygbolag upp. Kerstin skulle det visa sig bli vår tolk under veckan eftersom hon behärskade språket och spanjorerna visade sig betydligt sämre på engelska än jag hade förväntat mig. Lagom till kvällens utgång hade hon ringt till Spaniens motsvarighet för RFSL och frågat om lämpliga ställen att gå ut på. Några direkta transställen verkade inte finnas kunde vi snart konstatera. Alldeles i närheten av där vi bodde fanns däremot en gay restaurang som hette Castro där vi fick ett furstligt bemötande. Vi var först på plats men efter ett litet tag blev det fullsatt vid det långa bordet. Vi serverades en trerätters måltid som nog föll alla väl ut i smaken. Man märkte också ganska snart både på väg till restaurangen och på väg bort från den att man inte väcker någon större uppmärksamhet som Transvestit i Barcelona. Det är alltså som i alla andra storstäder mycket upp till ditt eget agerande hur folk ska reagera. Efter restaurangbesöket gick halva styrkan tillbaka till vårt hotell medan jag. Lina, Lena och Kerstin gick på jakt efter en trevlig pub att avsluta kvällen på. Tråkigt nog verkade det ganska tomt på folk på de flesta ställena och därför blev det lite eftersnack på Lena och Kerstins rum istället.

Torsdag 17 November

Så var det då dags att se hur Barcelonaborna reagerade på 7 transpersoner och en riktig tjej på dagtid. Precis som på kvällen var det ganska händelselöst nästan mindre folk som bryr sig här än i andra storstäder. Visst blev det lite blickar åt vårt håll när vi parkerade oss vid informationsdisken som hörde till vår närmaste tunnelbana. Lisa var väl kanske den som väckte mest uppmärksamhet med sin kanske inte allt för diskreta klädsel. Modigt gjort ändå att dessutom ha sitt eget hår. När alla ordnat ett tunnelbanekort bar det iväg till Ramblan det stora turiststråket i Barcelona. Här finns det mesta och väldigt gott om ficktjuvar hade vi hört berättas. Så vi höll hårt i handväskorna och vandrade på. Längs gatan kan man också se massa levande statyer något som Gia utvecklat en stark passion för att titta på. Där finns även gott om porträttmålare både dom som kan göra väldigt fina porträtt av dig och dom som gör en rolig karikatyr. Det här är väl något som jag är lite förtjust i så jag kände väl redan här att jag ville få mitt porträtt målat av någon riktigt duktig. Kerstin som var vår ciceron för dagen visade oss först runt längs Ramblan. bland annat dök vi in på en marknad med försäljning av frukt och grönt samt diverse havsdjur, men sedan vidare till de gamla delarna av Barcelona med långa smala gränder. När de gamla kvarteren var avverkade kändes det som hög tid för mat och vi tittade in på en trevlig restaurang som till ett mycket bra pris bjöd på tre rätters middag. Dagen till ära passade jag på att äta Paella som är lite av en spansk national rätt. Efter maten delade vi upp oss lite eftersom vi hade lite olika önskemål. Lina, Hildur, Gia och jag tog en liten promenad upp på montjuic för att begrunda Barcelona från ovan.
På kvällen kände vi oss åter lite sugna på att utforska stadens trans liv om det alls existerar. Kvällen innan hade vi fått höra att det inte verkade existera några gay klubbar med mixad publik. Därför hörde vi oss för efter lesbiska klubbar. En sådan klubb skulle enligt uppgift ligga ganska nära vårt hotell. Sagt och gjort så spatserade vi dit, det hela visade sig bli en betydligt längre promenad än vi räknade med men efter diverse pauser för att vila fossingarna kom vi ändå fram. Det var en ganska liten klubb och endast ett par personer var där varav det ena såg ut som en kille och som direkt verkade bli väldigt intresserad av oss. Vi eller rättare sagt Kerstin pratade lite med tjejen i baren som talade om att det brukade komma mer folk senare. Hungriga som vi var gick vi därför till ett litet serveringställe där de hade Tapas. Tapas är många olika smårätter som är vanligt att man äter på kvällen i spanien. Vi beställde lite av det mesta och fick in allt från härliga blå musslor till bläckfisk och köttbullar. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till klubben. Vi märkte snart att killen vi sett tidigare inte var någon kille utan en Butch flata men det hindrade henne inte från att med maskulina manér försöka få Linas uppmärksamhet. Det hela resulterade i att Lina och jag nästan försökte agera lesbiskt par för att få henne att ändra jaktbyte. Efter hand kom det in en del folk bl. a. en person som förmodligen var transexuell men ingen verkade särskilt intresserad av att kommunicera med oss. Men vi hade en fantastiskt trevlig kväll med mycket dans till 80-tals musik. Jag och Lina stannade längst men insåg ganska snart att vi också var tvungna att bryta upp för att orka upp till morgondagen. Tillbaka på hotellet hittade vi Lisa som under dagen träffat två Spanska tjejer dom sminkade upp henne och det verkade som hon haft en väldigt lyckad dag på egen hand.

Fredag 18 November

Nu var det dags för ytterligare lite sevärdheter Gaudis fantastiska kyrka som aldrig blir färdig var det självklara första målet. La Sagrada familia som den heter är väl den mest kända byggnaden i Barcelona. Lina hade varit i Barcelona en gång tidigare och då varit inne i kyrkan men tyckte inte att det var värt pengarna att gå in vilket kanske var lite synd. Gia och Hildur passade alla fall på att gå in. Lina och jag gick istället runt kyrkan för att leta efter lämpliga ställen att fotografera. Den här typen av byggnadsverk är oerhört svåra att få med i sin helhet på bild och inte blev det bättre av att det var ganska regntunga moln denna förmiddag. Till slut kände vi oss alla fall nöjda. Lite turer in och ut i souvenir shoppar ledde till mitt sedvanliga inköp av prydnads tallrik, något jag köper i alla städer jag besöker så inte kunde jag sluta nu heller. Målet efter kyrkan var ett stort köpcenter vid Glories. Här intog vi vår första skräpmats måltid för resan på en tysk restaurang. Sedan kikade vi runt lite och mina sargade fötter skrek efter något skönt att gå i, så när jag hittade ett par vita damtennis skor till bra pris, var resten av resan räddad. Men det bär mig emot att ha tennis skor till den typen av kläder jag brukar ha ska villigt erkännas. Det blev ändå ett snabbt sko byte och sedan tog vi oss trötta och sega tillbaka till hotellet för lite siesta. Kvällens plan var att besöka en mixat gay klubb vid namn ”Arena” som vi fick tips om av bartender tjejen från kvällen innan. För att ladda batterierna begav vi oss först över gatan från hotellet till en mycket fin Katalansk restaurang. Även här fick vi ett mycket fint mottagande. Även här serverades det 3 rätters men jag var väl inte helt nöjd med min Entrecotté och billigt var det ju inte. Trevligt hade vi alla fall och jag passade på att ge den oerhört vackra servitrisen lite komplimanger som hon verkade glad att få. Klockan var nog närmare 12 när vi anlände till Diskoteket Arena. Det visade sig att det inte ens hade öppnat då så vi hamnade på en liten trevlig Kubansk pub istället. Halvtimmen senare tågade vi in på diskot som egentligen bestod av 3 stora diskotek. Inträdet var bara strax över 50 kronor och i det ingick en lättare dryck. Stället var som utlovat besökt av både killar och tjejer och på det hela taget mycket trevligt. Några transvestiter såg vi inte och faktiskt inte en enda Drag Queen heller. Några stycken ville fota sig med oss och verkade väldigt förvånade att se transvestiter. En kille kom fram och pratade osammanhängande på engelska till oss. Han fick fram så mycket som att han var från Berlin, varpå jag frågade om han var från Tyskland på tyska. Han verkade inte begripa ett ord av vad jag sa så hur tysk han var kan man ju undra. Den här kvällen transade vi mer eller mindre hela gänget. Kerstin som ju är biologiskt född kvinna transade visserligen inte men bar en ganska utmanande klädsel i fetisch stil. Gia som ju är kvinna nu men har ett förflutet som transexuell, hade för dagen svidat upp sig som ganska androgyn man med slips. Trötta fötter gjorde att vi lämnade stället vid 02 tiden men nöjda och belåtna äve med denna kväll.

Lördag 19 November

Dagens begivenhet var Nou Camp som är Barcelonas Fotbollsklubbs hemma arena. Återigen var det jag och Lina som begav oss iväg medan de andra åkte ut på annat håll. Lina var lite sliten och valde därför att åka som sitt manliga jag. Själv ville jag naturligtvis ha lite kort som Lindali även på Nou Camp. Är man på trans resa så är man liksom det, så trotts att även jag kände mig ganska sliten var det självklart att ta tag i sminket även denna dag. Bara att komma in på Nou Camp kostar 100 spänn så egentligen är det ju lite av en tursistfälla även här. Men i det priset fick man gå runt i museet och se stadion från alla nivåer. Stadion rymmer 98 000 personer och naturligtvis hade det varit en ännu större upplevelse att få se en match med alla skrikande Barcelona fans. Fast ändå ganska tveksamt om det vore värt 1000 kronor som de billigaste biljetterna kostar. Nere vid själva planen fanns ytterligare en turistfälla, där fanns nämligen pappfigurer på anfallarna i laget. Själv valde jag att bli fotograferad med Henrik Larsson och Ronaldiño. Kortet blev riktigt bra så det var ändå värt sina slantar. I musei delen kunde man också fotografera sig med Champions league bucklan något jag valde att avstå. Därefter bar det iväg till Ramblan igen. Jag hade nu äntligen beslutat mig för att bli avporträtterad av en av dom duktiga porträttmålarna. Killen jag valde hade gjort imponerande porträtt av en hel del kändisar och verkade helt klart kunna sin sak. Fyrtio minuter påstod han att det skulle ta men det tog nog närmare en och en halv timme innan han var klar. Under den tiden han jag med att både bli videofilmad och uttittad av turister men jag kunde inte höra några kommentarer eller miner som tecken på att de såg att det var en transvestit som blev avporträtterad. Några log och andra sa att det såg bra ut. Lina gick runt på stan under tiden och kom tillbaka emellanåt och hörde då heller inga kommentarer om min person. Själv var jag väl helt klart nöjd med resultatet även om jag ser ovanligt allvarlig ut, men det är svårt att sitta och le i över en timme. Efter lite tittande i klädaffärer åkte vi åter till vår hemvist. Lina fixade till sig för kvällen och jag tog en liten nyckelsömn. Avslutningskvällen kunde inte bli alltför sen eftersom vi skulle med flyget tidigt följande morgon. Men äta var vi ju återigen tvungna att göra. En trevlig kina restaurang blev vårat mål den sista kväll med gänget. På det här stället kunde dom faktsikt engelska men vi lyckades ändå ställa till det lite för dom, genom att beställa Friterad banan och glass till efterrätt. När ordern verkade uppfattad ser vi hur servitrisen trär på sig jackan och rusar iväg. Ok tänkte vi hon slutade väl kanske för dagen nu. Några minuter senare återvänder hon med ett knippe bananer i en påse. Snacka om servis, att bananerna sedan var mer stekta än friterade är väl en annan historia. En mycket trevlig avslutning på en trevlig resa. För att sammanfatta resan lite så får man väl säga att Barcelona är en väldigt trans vänlig stad men att transvestiterna i staden inte verkar ha kommit så långt att de vågar sig ut. Att folk inte är förvånade att se män i kvinnokläder, vilket troligtvis då beror på Drag Queens något som vi alltså tyvärr inte heller såg skymten av under den här resan. Jag lärde mig också att Spanjorer är betydligt sämre på Engelska än jag hade kunnat ana så det var en himla tur att vi hade med oss Kerstin, så man kunde förstå vad man beställde för mat eftersom det ofta heller inte fanns menyer på engelska. Mer imponerande då att svenska var ett av 6 språk att välja på i uttagsautomaterna. En annan rolig sak var ju när Kerstin pratade med servitrisen på cafét där vi åt frukost varje morgon. Servitrisen hade trott att vi var ett teatersällskap som skulle uppträda i staden. Att åka taxi i Barcelona är väldigt billigt och maten var väldigt bra. För en gångs skull vågade jag mig på att verkligen äta maten från trakten istället för att gå på billiga snabbmatsställen. Finns otroligt mycket mer att se som vi inte hann med denna gång men jag tror att alla var väldigt nöjda med resan.

Söndag 20 November

Ganska tidigt tog vi flyget hemmåt. Det var en odramatisk hemresa och ingen av oss valde att flyga ombytta denna gång vare sig hem eller dit.Även om jag hitills aldrig stött på problem när jag flygit ombytt, så är det ändå ganska jobbigt när man måste upp så tidigt som det innebär när man flyger med ett lågprisbolag.


Kurs Trance & seances på ramsbergsgården 7-11 november


måndag, november 7th, 2005

blank dagbok 2005-10-01Med spänd förväntan åkte jag på söndagseftermiddagen iväg till Ramsberg. Kursen skulle inte börja förrän på måndagen men eftersom jag ville känna mig fräsch och utvilad valde jag att övernatta hos min goda vän Solveigh och hennes barn, som bor alldeles i närheten av colleget. Kursen jag skulle på hette Trance and seances och lärare var två av englands kändaste medium Colin Fry och Tony Stockwell. Colin äger också själva kursgården som han döpt till The international college of spiritual science and healing. Kurserna lockar folk från hela världen men främst England där spiritualismen är stor. Just den här kursen var inriktad på utveckling av trans mediumskap. När jag tidigare har gått healing kurser på gården har jag skämtsamt sagt att jag ju borde bli ett alldeles utmärkt transmedium. Riktigt så lätt som att vara transa är det dock inte. För er som inte vet vad ett transmedium är ska jag väl kanske förklara att det handlar om att ett medium går in i trance och genom mediet pratar en av hans guider från den andra sidan. Ofta på ett ganska karakteristiskt vis där rösten skiljer sig från den som mediet normalt har (ibland kan även anletsdrag förändras). Mediet har i detta tillstånd ingen aning om vad som sägs. Självklart gjorde detta att många av kursdeltagarna som var med redan var väldigt mediala och intresserade av att utveckla sitt mediumskap. För min och några få andras del handlade det mer om nyfikenhet. Själv har jag alltid intresserat mig för det som inte vetenskapligt går att förklara därför såg jag verkligen fram emot att få träffa intressanta människor och få uppleva intressanta saker. Samtidigt fick jag ju också chans till att transa en hel vecka bland oerhört öppensinnade människor. Bland den här sortens människor kan man verkligen va sig själv utan att någon reagerar negativt vilket verkligen känns naturligt och bra, man bara är helt enkelt. Egentligen visste jag inte så mycket vad jag hade att förvänta mig av kursen mer än att den skulle innehålla en direkt röst seans. De två första dagarna hade vi lite teori om hur man ska bilda egna cirklar för att kunna utveckla sina förmågor på ett riktigt vis. Han föreläste också om farorna med fysisk mediumskap. Det är nämligen inte helt ofarligt med ektoplasman som bildas vid fysiskt mediumskap därav att seanserna hålls i mörker. Han berättade om olika berömda medier genom historien och vad som hänt under deras seanser, På onsdagen delades vi in i 3 grupper där vi skulle experimentera. Jag hamnade i grupp två vilket innebar att vi tränade oss att gå i trans. En del lyckades få fram en del ord under denna övning vilket var mycket intressant. Själv fick jag nästan direkt ett ord för mitt inre men kände mig för medveten om allt som hände runt omkring för att säga det. Men som med allt annat krävs det nog mycket träning för att få det att fungera, att få upp ett ord och säga det kan vara en bra början. Men de som är duktiga trance medium har ofta suttit i cirklar i både tio, tjugo och 30 år och varit hängivna i att utveckla sin förmåga utan att ge upp.

På Torsdagen var det så dags för det mest spännande och intressanta på kursen. På förmiddagen skulle jag för första gången få bevittna fysiskt trance mediumskap. Detta innebar att vår grupp på ca 10 personer gick in i ett rum som sedan förseglades från insidan så att ingen skulle kunna ta sig in eller ut. Tony satte sig sedan i kabinettet och när vi släkt lamporna och satt i beckmörkret, försatte sig Tony i trance. När en av Tonys guider kom igenom och godkände det så kunde vi tända en infraröd lampa. Det intressanta med fysiska fenomen är att man inte riktigt vet vad man kan vänta sig och vad andevärlden vill och kan visa för oss. Det hela beror mycket på hur pass mycket positiva energier som gruppen kan förmedla eftersom det är gruppens energier dom använder sig av. Lite skeptisk har jag alltid varit även om jag har ett stort intresse för sånt här. Så jag var nog ändå väldigt positiv och förväntansfull på vad som skulle ske. Det började med att Tonys guide pratade en massa kloka saker om världen. Sedan skulle dom fysiska sakerna ske och det vi kunde se var hur Tonys ansikte liksom ändrades till olika ansikten men framförallt ett som såg väldigt orientaliskt ut. Lite svårt att se var det eftersom jag ser dåligt och det var skum belysning men det verkade som alla upplevde samma saker. Därefter ville Guiden ha fram några av oss till en stol intill Tony och få en s.k. reading av hans guide. Det intressanta här om man ska se det ur en skeptisk vinkel är att Tony här satt i trance med stängda ögon och han hade ingen aning om vilka av oss som skulle komma fram. Knappt ens vi själva visste vem som skulle gå fram men jag blev alla fall en av tre i min grupp som gick fram. När jag tog Tonys händer säger guiden på sitt mycket karakteristiska vis hmmmm interesting. Sedan säger han några saker som var starka bevis för mig men som jag inte vill återge här. Mycket av det han sa till mig blev nästan som en vacker dikt. Bland annat liknade han mig med en fjäril eller som han sa det – from a catterpiller to a butterfly. En ganska bra liknelse kanske med tanke på att jag ju är transvestit och satt i stolen som mitt kvinnliga jag. Han beskrev också en av mina guider på ett vis som jag själv faktiskt tidigare i år försökt gestalta utan att ha haft förnimmelse av denna kvinnliga guide. Tillfällighet eller inte jag vet inte men spännande är det. På eftermiddagen var det Colins tur att sitta i kabinettet i det förseglade mörka rummet. Det var dags för en så kallad direkt röst seans. Vid en direkt röst seance är mediet medvetet om vad som sägs men bildar en voice box av ektoplasma som kan höras från olika delar av rummet. Även här kommer vissa av mediets guider igenom för att i sin tur hjälpa eventuella anhöriga själar till de närvarande att tala. Här sitter man hela tiden i totalt mörker.

I vår grupp började det med att Sir Alec Guiness kom igenom och började tala. Skådespelaren som bland annat gjort en roll i Stjärnornas krig. En roll som han här sade sig vara den han var mest missnöjd med och enbart gjort för pengarnas skull. Vi fick även här fråga honom saker och jag frågade bland annat vem som byggde pyramiderna och fick ett ganska luddigt svar. Efter detta kom Dolly igenom. Dolly var en Drag queen under andra världskriget och den av Colins guider som jag nästan förväntade mig skulle komma igenom eftersom jag var där. Jag förhöll mig ganska tyst i början för att se om jag skulle få någon kommentar men det dröjde till jag själv frågade något. Blev diverse frågor om drag queens och tog rätt lång tid så för vår grupps del blev det bara en själ med anhörighet till någon i gruppen som kom igenom. Inga jätte övertygande bevis men i en av de andra grupperna fick man uppleva övertygande bevis på motsvarande seance. I det fallet var det fadern tillika maken till mor och son i gruppen som konverserat med dessa i ungefär en halvtimme. Båda var väldigt rörda av det hela efteråt. Tro vad man vill men en fantastisk upplevelse var det. På kvällen blev det lite festande och mycket prat och det kändes lite vemodigt eftersom det var sista kvällen med alla dessa fantastiska människor.

På fredag förmiddagen hände inte så mycket eftersom Colin kände sig dålig och verkligen såg ut att må riktigt dåligt. Dagen till ära var jag mitt manliga jag för första gången under veckan så det var ganska kul att se alla reaktioner. På eftermiddagen var det så lite fart igen och här fick vi under ledning av Tony Experimentera på diverse olika vis. Bordsdansen var det absolut häftigaste. Vi stod 4- stycken runt varsitt bord med endast fingertopparna på bordet. Samtidigt som vi bad våra andliga hjälpare att flytta bordet för att visa oss. Det dröjde en stund men sedan började bordet röra sig på ett vis som det helt omöjligt skulle ha gjort om en person verkligen tryckte på det för att det skulle röra sig. Men vi stod där med fingertopparna på bordet och det började snurra runt som om det hade motor på sig. Helt otroligt och kanske trots allt det största solklara beviset på att det verkligen finns något på andra sidan som jag fick under kursen. Vi fick även prova på lite automat skrift och jag fick i alla fall pennan att röra sig men några ord blev det inte, men som allt annat kan det väl ta tid. Trots allt är det ju faktiskt så med allting här i livet som man vill lära sig. Det ska bli oerhört intressant att få hem inspelningarna av seanserna och lyssna lite närmare. På kvällen firade jag och Solveigh att vi båda snart fyller år genom att inmundiga en smaskig pizza i Svartå. På kvällen lyssnade vi på band från en del direktröst seanser som solveigh varit med på. För att summera det hela så var det en fantastiskt spännande kurs där jag lärde känna många nya härliga människor. Det är också kul att se att både Colin och Tony trots sitt kändisskap verkligen lever som dom lär och är fantastiska lättsamma människor. Är man på Ramsbergs gården kan man räka med att få träna sig i att tala engelska och den här kursen fick man verkligen öva sig även i detta vilket också är oerhört kul. Vill man uppleva nått annorlunda och nog ganska unikt för att va i Sverige så kan jag verkligen rekommendera en sådan här kurs.