Arkiv för september, 2004

Lite smått panik på väg ut, avslöjad?


söndag, september 26th, 2004

Igår blev det en tur till Jönköping men inte för att besöka kompisen som jag brukar, utan för att träffa alla styrelsemedlemmar i fpe-s som hade förlagt sitt möte dit i helgen. När jag hade satt mig i bilen på parkeringen kom plötsligt 3 killar ut från en trappuppgång som jag först inte kände igen men de kom mot mig där jag satt å då såg jag att det var 3 personer jag känner mycket väl å som vet vad jag har för bil. Dessa personer är säkert inte heller de bästa att få veta om min transvestism, så det var inte helt utan oro som jag märkte att den ene killen gick till sin bil som var parkerad bredvid min men han verkade knappt märka att jag satt i bilen. Däremot tyckte jag att de andra två kollade lite på mig där jag satt å försökte se ut som jag grejjade med något. Kan inte tro att de kände igen mig men de undrade säkert vem det var i min bil. Därefter blev det en tur till Rebecka som hade lite svårt att bestämma sig om hon skulle hänga med ut. Så på lördag kvällen mötte jag upp styrelsen för att gå ut och käka. Bord hade bokats på ett dansbandsställe som låg nära deras hotell och hette Melody tror jag. Rebecka ville inte med dit eftersom hon inte tyckte om stället. Å sanning å säga så var det väl vare sig rätt åldersgrupp eller musik för några av oss. Publiken var väl typ 40-60 år. Men det bjöds på buffé för en överkomlig penning som vi tuggade ner i våra hungriga bukar. I Vanlig ordning orkade inte LindaE äta upp sin mini portion jag undrar var hon får all energi ifrån egentligen för inte kommer den från den lilla mängd mat hon äter. Önskar jag kunde äta så lite. Innan jag, Vickan å Lina kom därifrån han jag bli uppbjuden två gånger av ett par gubbar i 50-55 års åldern, dom fick givetvis nobben men kul på ett vis för det är ju nått slags kvitto på att man gör en bra kvinno immitation så att säga. Därefter blev det en liten promenad till ”Huset” som är det stora discoteket för folk i våran ålder i Jönköping. Själv har jag varit där med kompisen några gånger men går man själv med en killkompis så smälter man ju in så bra att dom inte fattar att man är transvestit. Så nu var det ju lite spännande att se hur folk i den rätt kyrkliga staden Jönköping skulle reagera på flera transvestiter. Jag ,Lina och Vickan fick ett nästan oväntat vänligt bemötande och det blev nog faktiskt en av de roligaste kvällarna man haft ute på ett vanligt uteställe. Flera tjejer kom fram till oss och överöste oss med komplimanger som det bara var att suga åt sig. Fick även tel numret till en av dom hoppas det är en som vågar hålla kontakten å inte en tjej som inte vågar svara när man ringer. En kille i garderoben när vi skulle in hade uppmärksammat vickan å Lina å frågade mig om jag var med det sällskapet, när jag svarade jajjamen med basröst blev han lite förskräckt å sa Ooops å tog med sig sin tjej en bit bort å konstaterade att jag också var transa. När vi skulle gå därifrån på natten var det många som ville prata å tala om hur coola vi var. Halvvägs tillbaka till hotellet möter vi ett gäng med danska killar och en tjej som visar sig va från min hemstad. Det visar sig också att hon är lika gammal som jag men jag kände inte igen henne och inte riktigt hennes namn heller men jag har nog hört det. Hon ville bra gärna veta vad jag hette men det talade jag ju inte om. Hon trodde först jag var mycket yngre men jag gav henne den ledtråden på slutet att jag också var 30 i år. Ska kolla upp i mina gamla skolkataloger hur hon såg ut förr tror jag. När vi kom tillbaka till hotellet gick vickan å Lina å lade sig för att orka med morgonens möte. LindaE och Eva var dock kvar en stund å vi snackade med några som hade varit på dansbandsstället å nån skum beundrare som LindaE å eva släpat med sig. När jag stod där och försökte förklara vad transvestism är för en rejält berusad kille som var lite småjobbig om än inte otrevlig. En sån där som är nyfiken men inte kan ta till sig information pga att han är för full. Rätt vad det var kom det in en ganska söt tjej i 20-25 års åldern å frågade om någon kunde låna en mobiltelefon eftersom hennes mobilpengar var slut. Då frågar killen som jag pratade med om hon också var transa eller om hon var en riktig tjej. Först fattade hon inget eftersom hon typ bara hade sett mig och inte hajjat att jag inte var nån riktig tjej. Men jag lånade ut min mobil å under tiden som hon inte lyckades nå dem hon skulle så blev hon väldigt nyfiken på mig. Så jag fick förklara lite vad transvestism var å fick massa trevligt smicker tillbaka. Därefter följde en långpromenad till min bil som jag hade parkerat en bra bit bort åtminstone om man har högklackat på sig. Mötte ingen på vägen å sedan åkte jag hem i mörkret. Var dock ganska pigg så det gick bra men det här kommer nog kännas av i veckan eftersom jag jobbar tidigt. Men en hellyckad kväll var det.


Berättar för mammas väninna


söndag, september 12th, 2004

För ungefär en vecka sedan berättade jag för mammas väninna att jag är transvestit. Hon reagerade mycket positivt och fascinerat. Hon sa också att hon skulle vilja se mig ombytt i verkligheten också. Denna dag passade bra så mamma å hennes väninna kom hit och vi tittade bland annat på fråga Olle dokumentären om transvestism som jag är med i. Verkade även som hon ville att vi tre skulle klä upp oss och gå ut på restaurang framåt, något jag tyckte lät som en kul idé.


I Lasse Majas fotspår igen


fredag, september 10th, 2004

blank dagbok 2004-05-06 FREDAG Hade lovat att ställa upp som modell för ett fotoprojekt som fotografen Beatrice Lindeh håller på med och insåg att just denna helg skulle va perfekt om inte det hela skulle dra ut långt in i framtiden. Eftersom hon och hennes man bor strax norr om Örebro tyckte jag att det kunde vara läge att avsluta mitt eget lilla projekt i Lasse Majas fotspår. Kvar hade jag att besöka Ramsberg med omnejd där Lasse Maja föddes och där det idag finns en vandringsled på 1-2 mil. Jag hade också kvar att besöka Den heliga trefaldighets kyrka i Arboga platsen där han sägs vara begravd. Sagt o gjort på förmiddagen gav jag mig iväg. Vid 14 tiden var jag framme hos Beatrice som skulle hänga med och ta kort dock med min kamera denna gång. Efter att ha fått en bra vägbeskrivning (av en tant som i första läget hade tänkt guidea oss men som sedan fick förhinder) så hittade vi snart till Djupdalen. Strax efter det lilla samhället fanns på högersidan starten till Lasse Maja leden. I detta läge hade jag inte uppfattat det som en vandringsled utan mest som ett slags namn för utspridda platser där man kunde se minnesmarkeringar av var Lasse Maja hade växt upp å så. På skylten kunde vi dock läsa att 100 meter västerut från platsen där vi stod skulle resterna av det hus där lasse maja enligt den muntliga traditionen sägs vara född. Eftersom vi såg att det fanns en stig och att den verkade leda västerut promenerade vi in i vegetationen och fann strax markeringen för huset, Det man kunde se var väl i princip några stenar från husgrunden. Därefter uppfattade vi det som att stigen försvann så vi hade fortfarande inte fattat att det var en vandringsled utan trodde nog mer det ledde bara till detta minnesmärke. Men även om vi hade vetat om leden hade jag nog inte orkat gå hela efter att ha kört bil i 30 mil. Vi gick istället tillbaka till vägen o fortsatte mot samhället Ramsberg. Där hittade vi en minnessten som stod i backen nedanför kyrkan. Troligen inte många stortjuvar som fått en minnes sten så nära kyrkan. Därefter fortsatte färden mot Ösarhyttan där han tillbringade större delen av sin ungdom då hans föräldrar flyttat dit vid ca 5 års ålder. När vi körde in på vägen mot Ösarhyttan visste vi inte alls var vi skulle ta vägen och strax blev vägen så smaö att den såg ut att försvinna ut på en åker längre fram, samtidigt som en väg gick uppåt höger i skogen. Stannade då och grubblade på var vi skulle ta vägen när plötsligt en glassbil dyker upp från vägen där vi tyckte den såg ut att sluta. Därför beslutar vi oss för att åka rakt fram vilket innebär att vi kommer fram till ett ganska förfallet hus med kläder hängande på streck utanför. Jag bestämmer mig för att knacka på men hinner inte göra det förrän en trevlig kvinna öppnar dörren. Kvinnan håller för övrigt just på att läsa boken Lasse Majas äventyr. Det finns också ett par barn i huset vilket ger förklaringen till glassbilens närvaro. Jag frågar var det kan finnas någon minnesmarkering å det är när hon förklarar som jag förstår att det faktiskt finns en sammanhängande vandringsled. Hon försöker även beskriva var smedjan där han fick hjälp att illverka nycklar står. Den ska finnas om man går över en bro vid en damm där vi tidigare passerat. Vi blir dock tvungna att ge upp då vi inte hittar nån bro i den täta vegetationen. Vi åker istället på beskrivningen hon gett oss för Lasse Majas senare föräldrahem. Vilket vi hittar, inte heller här finns mycket kvar men man kan se att det är huggna stenar som stått till grunden. Uppdraget i trakterna känns nu avklarat och vi beslutar oss för att komplettera det hela med en tur till Den heliga trefaldighets kyrka i Arboga. Hungern börjar dock komma lite smått men vi försöker hitta en genväg på lite småvägar. Det blir dock ganska långa sträckor på grusvägar så det blev nog en senväg. När vi passerade Fellingsbro ringde jag upp Mia en transkompis som just flyttat dit. Det blev därför en kort 5 minutes paus hos mia innan vi fortsatte mot Arboga. Det var ganska lätt att hitta rätt kyrka men jag hade nog väntat mig att hitta någon form av kyrkogård. Men här finns mest en kyrka med en park å några enstaka kors som vittnar om gravar. Någon med nmanet Lasse MAja hittar vi dock inte. Men när vi nästan givit upp hittar Beatrice vad vi söker. Efter att ha tagit kort vid gravstenen beger vi oss tillbaka hem till Beatrice där vi inmundigar en utsökt pizza, vrålhungriga som vi nu var. Totalt blev det 40 mil i bilen denna dag. Bilder från min resa i Lasse Majas fotspå finns i Galleriet med samma namn. Om ett tag kommer jag även skriva en mer utförlig artikel om Lasse Maja som ni kommer kunna hitta under Tips kanppen i menyn. På lördagen var det så dags för att agera modell jag hade med mig en hel del kläder och tre av mina peruker. Så det blev en hel del kläd å peruk byten. Totalt blev det 75 kort som ska bli mycket intressanta att se. De bilder av dessa som blir bra kommer ni att kunna hitta under Porträtt av Beatrice Lindeh i galleriet. Sent på eftermiddagen begav jag mig hemåt igen å ytterligare drygt 20 mil avverkades.