måndag, april 12th, 2004

dagbok 2003-12-05 Firade påskhelgen i Oskarshamn hos Pia som är en god vän och hennes familj.
Det blev en mycket trevlig helg och för första gången på länge känns det som att det finns lite nya saker att skriva om.
Jag är ju ute i princip varje helg som tjej å därför sker ju mycket likartade saker som jag redan skrivit om flera gånger känns det som, även om jag har lika roligt varje gång.
Att åka tåg och buss från där jag bor till Oskarshamn är inte det lättaste. Det är liksom inte direkt raka spåret.
Liksom för det mesta nuförtiden åker jag alltid utan att ha med killkläder och denna gång valde jag att gå till busstationen i min egen stad (förut har jag alltid bara gått ut till min eller någons annan bil för att ta mig ut ur staden). Så det var alltså faktiskt första lite längre promenaden i min egen stad. När jag skulle på bussen möttes jag av en mycket vresig och irriterad busschaufför som inte fattade att man vill ha en vuxen biljett om man bara säger att man vill ha en biljett till destinationen ifråga.
I oskarshamn möttes jag upp av Pia och hennes två barn. Till barnen hade Pia bara sagt att en kompis till henne skulle komma.
Så eftersom barn är ärliga skulle det bli intressant att se hur de reagerade på mig. Jag kramade om Pia och växlade några ord. Dottern på dryga 6 år hörde min röst och började ana att något inte stämde här. -Är du kille eller tjej ? frågade hon. -Vilket tror du? svarade jag glatt -Då är du tjej hi hi sade dottern och sen var den saken klar. Den fyra årige sonen dröjde dock lite längre med ett första utlåtande. Efter att ha hört mig prata med Pia i flera timmar utbrister han -Du låter som en kille hi hi. Efter det var saken helt utagerad för dem och jag var en tjej med konstig röst helt enkelt.
På kvällen skulle Pia fodra sin och alla andras hästar i stallet. Där träffade vi på två ovetandes personer som jag pratade lite med utan att de frågade något.
På Påskafton hade Pia kommit på en mycket rolig fotoidé för mig.
I lånad tävlingsryttarinne utstyrsel poserade jag sedan framför kameran med Pias häst Chester. Dagen fortsatte sedan med en utflykt till Gunnarsö tror jag det hette. Där blev det också lite fina kort tagna på klipporna vid havet. Den lilla dottern hade nu fullt förtroende för mig och ville att jag skulle hålla henne i handen. Hon fejkade även att hon slog sig för att jag skulle trösta henne.
Undrar om hon agerade så för att hon såg mig som tjej eller om hon helt enkelt bara fick förtroende för mig, lite gulligt var det ju alla fall.
På Söndagen tog vi en liten utflykt fram till stadens centrum och därefter åkte vi till Påskallavik som ligger 1 mil utanför ungefär. Där kollade vi på stora annorlunda statyer i en trädgård. De var gjorda av en numera avliden ganska känd kontsnär som jag inte kommer ihåg namnet på.
När jag sedan skulle hem kom inte tåget jag skulle åka med trots att jag fått uppgift om att det skulle gå. Efter många samtal fick vi reda på att jag kunde åka ett tåg en timme senare. Detta tåg tog mig dock bara till Nässjö. Därifrån fanns sedan inga vare sig bussar eller tåg ens för att ta sig till Jönköping. Innan jag hade hoppat på tåget hade jag ringt till en av mina allra bästa vänner som bara sett mig som Lindali på kort. Jag talade dock om dilemmat och att jag alltså skulle vara där som tjej. Han verkade då lite tveksam för han har nog lite svårt för det. Men ganska snart ställde han upp ändå och kom och hämtade mig i Nässjö.
Han verkade som skönt var inte heller särskilt obekväm över situationen utan vi pratade på som vanligt under resan. Kanske var detta en positiv grej som gör att han vågar se mig även någon anann gång ombytt. Hur som helst kändes det bra att få visa mig så även för honom och inte bara på bild.