Arkiv för juli, 2002

Dags för pride.


onsdag, juli 31st, 2002

Vaknade av att regnet smattrade mot rutan, jag kollade lite förstrött på klockan som visade 05:00.
Försökte somna om och slummrade väl lite grand innan klockan talade om att hon var sex och dags att stiga upp. Något förbryllad kollade jag ut genom förnstret och konstaterade att det fortfarande regnade, något överraskande med tanke på de senaste dagarnas solsken.
Tjejkläderna samt peruk och smink hade jag redan burit ner till garaget så det var bara att knalla ner. Trots att jag tyckte jag var i god tid dröjde det inte länge förrän min oroliga mamma ringde och talade om att hon var på plats. Parkeringen kunde ha varit bättre så hon ville jag skulle skynda mig vilket medförde att jag glömde bort både mascara och örhängen.
På vägen till tåget stannade vi till på en parkeringsplats för att packa ner mina få killkläder i resväskan. Det hela blev ett ganska blött projekt och jag kände mig lite frustrerad med tanke på att jag tyckte jag hade förberett allt så väl. Vi var i alla fall ute i god tid och jag slog mig ner i väntsalen. Ingen tycktes reagera det minsta på mig vilket gjorde mig lugn igen.
Tåget anlände i tid och jag klev på och satte mig på min plats utan att någon kommenterade något. Vid de första stoppen satt jag för mig själv, lite längre bak i vagnen satt dock några ganska högljudda flator som säkerligen också var på väg till pride festivalen.
Jag öppnade resväskan och tog fram parfym, örhängen och mascara. Kilade sedan in på toaletten för att fixa till mina missar (att lägga på mascara inne på en tåg toalett är dock inget jag rekommenderar).
En gammal dam som endast åkte en hållplats satte sig mitt emot mig men reagerade inte, hon avlöstes av en yngre kvinna som heller inte tycktes märka något konstigt med mig. Lite närmare Stockholm slog sig två väninnor ner på andra sidan gången den ena tycktes ganska omgående lägga märke till mig och varje gång jag tittade dit fick jag ett stort leende.
När jag steg av i Stockholm hade jag haft möjligheten att säga något till dem men feg som jag var gjorde jag inte det. Fick ganska omgående syn på Lina och vi traskade iväg för en 3 timmars tjänstgöring i FPE-S (transvestit föreningen) tält på pride området. Lena och Clary var dock där samtidigt och när vårat pass var klart åkte vi åter till stationen, denna gång för att hämta upp Mia. Sedan bar det iväg ut till Stockholms förorten där Lina har sin boning. I lägenheten väntade Linas katt Greger på oss. Mia gjorde sig iordning och vi begav oss åter till pride parken. Men innan vi kom dit blev det ett besök på McDonalds. Ett killgäng blängde lite ogillande på oss medans två tjejer i 30 års åldern gav oss sådana där goa leenden som man bara kan få som transa. Tillbaka i parken såg vi bland annat uppträdande med After dark m fl.
Innan vi skulle bege oss ut på stan kom en något underlig filur till tältet. Han påstod att han var transa han också och hade tydligen strumpbyxor på sig och ett läppstift i fickan. Mannen i fråga hängde på oss ut ur parken utan att fråga om han fick hänga med och samtliga tyckte nog han var lite jobbig.
Våran plan för kvällen var att gå på Queer Zones party där Michelle skulle stå i dörren och välkomna gäster (Michelle var den transa som inspirerade mig mest innan jag själv vågade mig ut på gatorna). Utanför Queer zones party börjar mannen som följde med oss först blinka åt mig och sedan försöka lägga armen om mig. Måste ni gå in kan ni inte hänga med och ta en öl istället, varpå jag sa utan att låta allt för taskig – Vi lever i ett fritt land jag tänker alla fall gå in.
Sådana här upplevelser kan man tydligen få räkna med som transa det finns rätt mycket killar och gubbar som tänder på oss transor. Detta är det jag tycker är det enda negativa med att transa och att de dessutom många gånger inte tycks förstå att många transvestiter är heterosexuella och inte tänder på män gör det hela än jobbigare.
Inne på Queer Zone träffade vi då Michelle vilket väl var den stora behållningen av kvällen. Musiken var väl inte direkt i våran smak men det var som sagt ändå trevligt.
Fram på småtimmarna blev det så dags att nanna kudden och invänta nästa dags begivenheter.


Stockholm.


tisdag, juli 30th, 2002

Sista lugna dagen på semestern men den blev inte riktigt så lugn som jag väntat mig. Packningen och förberedelserna inför mitt lilla Stockholms besök skulle visa sig ta hela dagen i anspråk.
Då jag inte ville sminka iordning mig i min lägenhet och riskera för mycket, hade jag två alternativ att välja på. Det första bestod i att bära ner en stor spegel i garaget för att göra iordning mig där (visserligen lite riskabelt även detta men det var ju semester tider och tidigt på morgonen). Andra alternativet var att sminka iordning mig på vägen som jag ju gjort så många gånger förr. Skillnaden var dock denna gång att min mor hade ställt upp som chaufför för att ta mig till orten med tågförbindelse. Valet föll på det första alternativet då det verkade smidigast denna gång.
Mamma kom på kvällen som överenskommet, planen var att jag då skulle ha packat ner allt som jag skulle ha med mig utom sminket och kläderna för tågresan. Vi lade i resväskan i mamma bil och därefter var det bara att luta sig tillbaka och invänta morgondagen.


Kinamat.


fredag, juli 19th, 2002

Jag vaknade väl ungefär klockan tolv, gick upp och duschade samt sminkade iordning mig för hemresan. Dagen blev tämligen händelse fattig och jag klev på ännu ett försenad tåg strax innan klockan blivit sex. På tåget reagerade inte ens konduktörerna utan allt var lugnt och jag kunde kliva av på hemmaplan utan incidenter.
Eftersom klockan inte var så mycket och jag inte ville byta om till kille i bilen Funderade jag på hur jag skulle få några timmar att gå, för att lugnt kunna gå upp till mig som tjej när jag väl var hemma. Jag ringde en Ts tjej på närbelägen ort men hon var på väg att lägga sig och föreslog en bögkompis som hade sagt sig vara sugen på kina mat. Sagt och gjort jag ringde killen ifråga som var på plats inom en halvtimme. Lite nervös var jag allt på väg till kina restaurangen. Med tanke på att jag känner många i just den här staden kändes det extra pirrigt. Trots allt blev även detta en lugn och behaglig tillställning vi var nämligen enda gästerna på restaurangen om man bortser från de som kom in och hämtade med sig maten. Sedan blev det en liten promenad i stadens närmast folktomma centrum.
Klockan hade nu blivit tillräckligt mycket för att jag via en liten omväg skulle kunna bege mig hemåt. Halv tolv parkerade jag bilen lite avsides för att sedan lugnt traska in i trappuppgången.
Ännu en härlig utmaning var till ända.


Trevliga Syrier.


torsdag, juli 18th, 2002

Ännu ett litet äventyr till större ort, denna gång var det Örebro som skulle äras med ett besök. Jag skulle här besöka min tv väninna Mia som jag tidigare träffat två gånger samt pratat en hel del med på nätet.
I sedvanlig ordning förberedde jag med lite grundsmink (concealer och puder) där det behövs. Jag använder nu ganska sparsamt med concealer och puder eftersom jag tror det gör mig trovärdigare som tjej än om jag tar det i hela ansiktet. En liten resväska innehållande allt jag kunde tänkas behöva transporterade jag sedan ner till bilen. Som vanligt blev det sminkning och omklädning på parkeringsplatser.
Framme på långtidsparkeringen ringde jag upp en väninna (riktig tjej) som skulle med samma tåg fast med annan destination. Fick då reda på vilken vagn hon satt i samt att tåget var 30 minuter försenat.
Tåget var i det närmaste folktomt men ingen av de vi passerade på väg till restaurangvagnen reagerade på mig vilket kändes bra.
När tåget stannat på min slutdestination och jag skulle hoppa av, märkte jag till min bestörtning att det inte fanns någon plattform att kliva ut på åt något håll. Jag gick då fram en vagn men då det var likadant och jag såg en person utanför tåget öppnade jag dörren och hoppade ut i sanden. Lite längre fram fanns dock en liten plattform och jag var slutligen framme.
Mia var trött och trots förseningen hade hon inte kommit upp när tåget anlände. Men det var ganska lätt att hitta och när Mia gjort sig iordning gick vi ut på stan och hittade en pizzeria där vi beställde och satte oss utomhus för att äta. Som brukligt när man är två eller flera transor i farten fick vi blickar på oss men inga föraktfulla eller hotfulla blickar för det stöter man väldigt sällan på som tur är.
Med maten väl förankrad i våra magar begav vi oss ut för lite fotografering och shopping. På Myrornas hittade jag en snygg mockakjol som jag köpte för en billig penning.
Hemma hos Mia vilade vi oss några timmar och begav oss sedan in till staden för att träffa Charlotte, en ny bekantskap som ingen av oss träffat tidigare. Efter diverse drinkar gav vi oss ut för att möta Örebros reaktioner på transor. Stället vi planerat att gå till var stängt och kl var närmare 01, men efter lite sökande och promenerande på staden hittade vi ett ställe som var öppet till 02.
Direkt när vi kom in fick vi reaktioner och vid ett bord vinkade de glatt att vi skulle komma dit, vilket vi också gjorde efter ett tag.
Det var ett gäng mycket trevliga Syrier som verkade ganska fascinerade över oss och vi fick möjligheten att lära dom av med de vanligaste fördommarna.
Klockan passerade två på natten och vi begav oss iväg till Charlottes hotell för att efterfesta lite. Efter en mycket trevlig kväll lämnade jag och Mia hotellet vid 5-6 tiden på morgonen för att få några timmars sömn.


Staden J.


fredag, juli 12th, 2002

Var först planerat att jag skulle åka på mini priden i Göteborg men så blev det inte. Fick då erbjudande om att åka till en av mina trevliga vänner (riktig tjej) i staden J, vilket jag förståss nappade på.
Den sedvanliga något omständiga proceduren att förvandla sig till det motsatta könet på olika parkeringsplatser längs vägen tog därmed åter sin början.
När jag hade hämtat upp henne bar det iväg till de centrala delarna av staden. Vi började med en härlig promenad längs stranden i det underbara solskenet. Jag hade dagen till ära min superhärliga ljusrosa sommarklänning. Klänning måste vara det härligaste plagget man kan ha på sig en vacker sommardag.Det är en svårslagen känsla när vinden tar tag i klänningen och tyget riktigt smeker om benen på en.
Två killar frågade vad vi skulle göra ikväll och den ena skulle ge en blomma till min väninna. Blomman var en taggig buske men tanken var nog god och de tog oss båda för tjejer.
En stund i innerstadens affärer följde därpå. Köpte en läpp penna efter att ha rådfrågat expediten. Hon hjälpte mig lika snällt och naturligt som hon skulle gjort för vilken annan tjej som helst.
Då vi nu gått ett tag blev vi sugna på att ta en liten fika vilket vi gjorde. Det blev en Budapest bakelse och en coca cola för min del.
Fikan gjorde nog gott för det var nu jag kom på den fina idén att man kanske skulle gå på bio. Min väninna nappade på idén och innom kort satt vi på biografen och kikade på ”Minority report”. Filmen var rätt rörig i början men tog sig verkligen på slutet och nöjda lämnade vi biografen.
Magarna började nu kurra på oss och vi beslöt oss för att köpa pizza.
Spatserandes på väg till pizzerian tutade två bilar på oss vilket kändes lite kul. Inne på pizzerian försökte jag göra min röst lite mjukare när jag beställde, även om det inte var någon stor röstförändring märkte inte pizzabagaren något. Tio minuter senare säger samme kille – Då så tjejer då var det klart.
Med mätta magar hade vi sedan en fortsatt trevlig kväll där jag bl a. fick prova hennes fina festklänning.


Wiens flygplats


måndag, juli 8th, 2002

Måndag morgon och resan hem närmade sig med stormsteg. Klockan 12:30 satte vi oss i taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Jag och Linda E valde att än en gång flyga som tjejer medan Alex valde en mer androgyn stil denna dag. Flygpersonalen i Wien var inte informerade om att vi vackra transor från sverige skulle komma vilket gjorde det hela än mer spännande än det hade varit på Arlanda.
Även denna gång gick dock proceduren smärtfritt men de tittade ett par gånger extra i passet här men hon rörde inte en min. Kanske är de vana vid transor på Wiens flygplats.
Av alla flygvärdinnor vi har passerat har vi fått härliga stora leenden vilket ju känns helt underbart. Inte på hela resan fick vi någon sur blick eller arg kommentar, vilket bevisar att det är mest i sitt eget huvud man har begränsningarna för hur mycket man kan leva ut sin transvestism.
Så mitt råd till alla er där ute är kort och gott Just do it.


Italienare & Kanadensare.


söndag, juli 7th, 2002

Söndags morgonen användes till vila men vi kom ändå upp till frukost.
Programmet för dagen var satt till 13:30 för promenad med de övriga.
Dagen till ära hade jag beslutat mig för att göra mitt första offentliga framträdande med röd peruk.
Vi fyra svenskor samt Beatrice och Michaela som bodde på samma hotell, beslöt oss för att först ta en fika på ett fint café vid namn Landmann.
Därefter följde en promenad med kunnig guidening av våra österrikiska värdar. Promenaden gick bl.a. vid Stefans Domen, hofburg och spanska ridhuset. Framåt eftermiddagen blev vi dock hungriga och stannade till vid Stadtbeisl. Där åt vi återigen en av alla stora måltider och njöt av det fina vädret som genomsyrat hela resan.
När vi var klara blev det ytterligare en kort promenad innan vi åkte tillbaka till hotellet. väl tillbaka tog vi avsked av Beatrice som nu var tvungen att lämna oss för att förbereda sig inför morgondagens jobb. Kvar var nu Michaela och vi tre svenska transor medans Maria och Maria höll sig på sitt håll. Michaela tog nu över ansvaret som guide och tog oss med ut på pubb och klubbställena inne i stan.
Alex hade denna kväll tagit på sig sina mest diskreta skor med säkert minst 15 cm klack och drog genom detta verkligen blickarna till oss.
Ute på stan blev det först en drink på ett ute café, när vi skulle gå därifrån stannade vi och växlade några ord med ett sällskap som kollat in oss. Efter en kort men trevlig diskussion fortsatte vi.
Klockan var väl i det närmate 24 när vi beställde in Wienersnitzel på en pub. Den här gången var det dock för sent för att jag skulle klara av att få i mig hela jätteportionen. Vi gick vidare till en klubb där det var tämligen folktomt vi tog var sin drink men begav oss sedan därifrån. Tio meter längre upp på gatan fanns ett annat ställe där vi gick in, det var trevligare stämning och rätt lagom med folk.
Alex drog tack vare skorna blickarna till sig och började konvesera med flera av besökarna varpå vi hakade på. Ett gäng italienare blev väldigt begeistrade i Alex som verkade trivas med det jag själv försökte mer koncentrera mig på att prata med flickorna. Två Kanadensare blev dock väldigt nyfikna på mig och var enligt Alex helt övertygade om att jag hade åtminstone äkta bröst. Jag pratade lite med dem och de frågade vilket hotell jag bodde på. Då spelade jag dum och sa att jag inte kom ihåg det utan bara hakade på de andra.
Pratade även lite grand med en söt kroatisk tjej som samtidigt hjälpte till att översätta vad Italienaren sa till Alex.
Kvällen hade gått väldigt fort och vipps var klockan fyra på morgonen och dags att ta en taxi till hotellet. Alla Italienarna ville förstås säga hejdå först.
Man kan undra hur det kommer sig att just Italienare och turkar är så begeistrade i transor dock verkar dom aldrig tro att man kan vara heterosexuell och ändå vilja ha kvinnokläder. Kanske skulle denna grupp behöva informeras en aning.


Donau insel.


lördag, juli 6th, 2002

Jag och Beatrice var snabbast upp till frukost och fick därför invänta Linda E. Alex och Maria sov fortfarande så vi beslöt att åka iväg och shoppa lite. Vi tog återigen tunnelbanan in till Maria Hilferstrasse den stora shoppinggatan i wien.
Hög prioritet för dagen var att hitta ett par nya skor till mig eftersom skorna som jag bröt av den ena klacken på inte var så sköna att gå i längre. Efter att ha besökt ett antal skoaffärer hittade jag så äntligen två par skor som jag kunde tänka mig. Expediterna undrade nog vad jag höll på med för jag tog god tid på mig med provandet. Linda E hade under tiden tagit tunnelbanan tillbaka till hotellet eftersom hon också kände av värkande fötter och behövde byta skor. Beatrice och jag tittade i lite mer affärer men beslöt oss snart för att sitta ner och koppla av lite på ett café. När vi satt där ringde Österrikiska Maria och vi beslöt att träffas en liten bit därifrån.
Även Alex och Maria hade nu hittat dit liksom ytterligare några personer från Pizzerian dagen innan.
I samlad trupp begav vi oss till MacDonalds för att inmundiga några av deras delikata rätter. När vi ätit klart inväntade vi Michaela, nästa nya bekantskap tillika en god vän till Beatrice.
När Michaela kom delade gruppen på sig lite en del återvände till hotellet och andra besökte Love parade. Jag Beatrice, Michaela och österrikiska Maria gick för att kika på skor åt Beatrice. Tyvärr fann hon inga hon ville ha så vi köpte kött och korv som vi skulle ta med till grillfesten istället.
Jag och Beatrice åkte tillbaka till hotellet för en litens stunds vila. Medan Maria och Michaela åkte direkt till Grillfesten på Donau insel.
Grillfesten blev en mycket trevlig tilldragelse bland alla möjliga människor. Jag tror dock vi var det mest udda gänget på plats och kanske förgyllde vi några människors dag med vår blotta närvaro.
Det blev mycket kort tagna den kvällen så träffen blev väldokumenterad. Vid 10-11 tiden gjorde ett kraftigt åskoväder sig påmint och vi fick packa ihop våra attiraljer.
Easy som var en ts tjej bjöd samtliga som ville att komma hem till henne, hon bodde i en stad ca 2 mil från Wien. Det var dock över denna stad som åskan domderade som mest. Vilket medförde en blöt promenad mellan bilen och hennes bostad.
Det blev relativt sent även denna kväll men vad gör det sova kan man ju göra när man kommer hem.


Leopoldsberg.


fredag, juli 5th, 2002

Tanken var först att vi skulle shoppa denna dag men efter ett samtal från vår Österikiska guide Maria ändrade vi planerna. Maria ville nämligen väldigt gärna visa oss staden och föreslog att vi skulle åka upp på Leopoldsberg för att äta och njuta av utsikten. På väg till bilen var det så dags för nästa skoincident. Den här gången Var det Alex höga platå skor som drabbades. Vår cicceron Maria kände dock till en liten verkstad på leopoldsberg där de fixade iordning skon.
På Leopoldsberg var det en fantastisk fin utsikt över Wien och här tog vi några fina kort och käkade lite god mat på en gemytlig restaurang. Ännu bättre kort blev det på nästa berg som hette Kahlenberg. Där poserade vi friskt och de andra turisterna fick knappt ens möjlighet att komma till den bästa utsiktsplatsen.
Någon shopping hann vi aldrig med men vi åkte tillbaka till hotellet för att vila lite och svida om inför kvällens begivenheter.
Det var idag som själva programmet skulle börja med ett besök på en Pizzeria som dom hade hyrt för kvällen. Torino som Pizzerian hette invaderades av ca 30-40 transvestiter och transexuella som hade en trevlig kväll. Det kändes nästan som att samvaron mellan ts och tv personer var något mer avslappnad här än det är i sverige.
En stund efter midnatt lämnade vi Pizzerian för att besöka ett stort dicotek som hette Night shift. Där fanns tre dansgolv och mängder av folk så det var inte svårt för oss att smällta in.Vid 3-4 tiden på morgonen tog vi en taxi tillbaka till hotellet för ytterligare några timmars vila.


TRANSsport.


torsdag, juli 4th, 2002

Varken Maria eller jag sov särskilt mycket den natten kanske var det lite resfeber som spökade. Det blev väl mellan två och tre timmar som vi sov innan det var dags att gå upp och göra sig iordning. För mig blev det en ovanligt snabb sminkning och maria som ju är en riktig tjej avstod helt. Som tur var hade jag noga lagt fram alla kläder jag tänkte ha på mig redan kvällen innan. Valet föll på en lila knäkort kjol och en ljusrosa topp samt jacka i samma färg.
Vi beställde en taxi och drog iväg till Arlanda. Taxichauffören kollade inget speciellt på mig och jag försökte att inte prata så mycket.
På Arlanda mötte vi upp Alex och Linda E och vipps var hela rese sällskapet bestående av tre vackra transor och en supersöt riktig tjej samlade.
Trots att Linda E förberett personalen på att några transor skulle komma var vi nog lite nervösa allesammans. Personen i incheckningen tittade inte ens på passet och det hela var till slut väldigt odramatiskt.
Vi klev ombord på planet och visst drar man till sig blickar när man kommer tre transor tillsammans men folk kommenterar mindre än man tror och vi bara njöt.
Alex som är lite flygrädd klarade dock av det hela bra och vi landade efter knappt två timmar i Bryssel där vi skulle byta plan för vidare TRANSsport mot Wien.För att ta sig till nästa plan fick vi åka på långa rullband. Jag klev på det första och fastnade med klacken på något skumt vis så den bändes upp med spikar och allt och endast hängde löst kvar vid skon, helt omöjligt att gå i vad skulle vi göra nu? Vi klev av det första rullbandet och vad finner vi där som en skänk från ovan om inte en kvarglömd verktygslåda med hammare. Alex svingade hammaren med känsliga händer och snart var skon åter brukbar. Vi fortsatte på nästa rullband och fikade sedan lite innan det var dags att checka in på nästa plan. När Alex och Linda klev genom säkerhetskontrollen började det pipa och båda två fördes iväg av en kvinnlig kontrollant som visiterade dem. Det var tydligen något spänne på skorna som givit utslag och vi var sedan strax ombord på plan numnmer två.
Väl framme i Wien mötte Beatrice som jag och Linda E träffat på den svenska transträffen upp oss. Efter att ha checkat in på hotellet ville Alex och Maria vila medan jag Linda E och Beatrice åkte in till Centrum och fikade på en uteservering vid namn Café Westend.
Därefter var det dags att åka till ett herigen (vinhus) som hette Sommerbauer och låg i byn Perschtoldsdorf strax utanför Wien. Egentligen började inte programmet för denna transweekend förrän nästa dag men våra nya Österikiska vänner var uppenbarligen lite nyfikna på att träffa oss och vi blev väl ca 10 stycken glada personer till slut.Vi åt och drack gott och snabbt myntade LindaE begreppet ”Kinder portionen” då hon tyckte att Wiener schnitzlarna vi tilldelades skulle ha räckt till en hel familj.
En trevlig kväll var slut och nya äventyr väntade dagen därpå.